Var finns alfa 1 och 2 receptorer

En undergrupp av alfaadrenerga receptorer som finns på både pre- och postsynaptiska membran där de överför signaler genom G-proteinerna Gi-Go.

Cirkulationssvikt samt inotropa läkemedel

Cirkulationssvikt samt blodtryckshöjande behandling

Med inotrop behandling avses intravenös vasopressorbehandling tillsammans med potenta kortverkande vasoaktiva medicin. Läkemedlen vilket vanligen används existerar syntetiska snabbverkande katekolaminer.

En undergrupp från alfaadrenerga receptorer såsom överför glattmuskelsammandragning inom flera olika vävnader såsom arterioler, vener samt inom livmodern.

Dessa medicin ges intravenöst intermittent alternativt inom ett kontinuerlig infusion via ett CVK alternativt ett perifer venkanyl (PVK). Behandlingen resulterar oftast dock ej ständigt inom en förhöjt blodtryck, ökad hjärtminutvolym samt ökad syrgastransport.

Katekolaminerna aktiverar α samt β-receptorer inom vitala kroppsdel samt perifera flaska. Αlfa₁-receptorer finns främst inom perifera blodkärl postsynaptiskt, β₁-receptorer finns främst inom hjärtat, β₂-receptorer finns inom hjärta, blodkärl, uterus samt luftvägar. DA₁-receptorer finns främst inom splanknikus samt njurar. Vasopressorsubstanserna äger kortvariga sympatomimetiska effekter vid cirkulationen tillsammans positiva effekter vid blodtryck samt syrgasleverans dock förmå nära långvarigt bruk innebära fara på grund av skador vid flaska, extremiteter samt vitala kroppsdel såsom hjärta samt njurar.

Ökad fara till hjärtarytmier samt ischemi finns dock risken beror vid hur medlen används. Vanliga vasopressorsubstanser existerar dopamin, adrenalin, noradrenalin samt dobutamin. utdragen tids användning förmå innebära fara på grund av en uttröttat hjärta tillsammans med hjärtsvikt samt ökad fara på grund av tarmischemi samt perifer ischemi. nära måttligt blodtrycksfall bör kortverkande medicin likt efedrin samt fenylefrin användas inom inledande grabb dock nära behov från längre tids effekter rekommenderas enstaka kontinuerlig infusion från mer potenta läkemedel.

Förslag mot behandling från hypotension såsom ej svarar vid första vätsketillförsel; nära nedsänkt puls < 90 slag/min samt lågt blodtryck: Förstahandsterapi Efedrin mg i.v., andrahandsterapi dopamin, μg/kg/min likt doseras efter puls samt blodtryckssvar, tredjehandsterapi adrenalin 0,,0 mg iv, därefter inom kontinuerlig infusion, 0,,,30 μg/kg/min liksom doseras efter puls samt blodtryckssvar.

nära upphöjd puls > 90 slag/min samt lågt blodtryck: Förstahandsterapi nära sidan från vätsketerapi existerar fenylefrin 0,,2 mg inom v., andrahandsterapi existerar dobutamin, μg/kg/min alt. noradrenalin vilket doseras efter puls, blodtryck, CO samt SvO₂. Noradrenalin ges inom kontinuerlig infusion, 0,,1-(0,5) μg/kg/min = ml/h till 70 kg. Vanlig startdos noradrenalin 0,05 μg/kg/min, doseras efter blodtrycket.

Noradrenalin är kapabel även användas vilket förstahandsmedel vid svårt sjuk patient dock bör helst ej ges inom perifer venkanyl pga. fara på grund av hemodynamisk instabilitet.

Hjärtsvikt &#; perioperativt omhändertagande

Kronisk hjärtsvikt

Prevalens ≈ 2%
> 75 tid, prevalens ≈ 8 %
Inom tid äger prevalensen ökat ggr
Ökad ålder
Idag överlever allt fler akut infarkt dock får hjärtsvikt

Kronisk hjärtsvikt &#; kliniskt syndrom

Nedsatt kammarfunktion
Ökat tryck inom lilla kretsloppet
Nedsatt kroppslig kapacitet
Neuroendokrin aktivering
Minskad överlevnad

Hjärtsviktens patofysiologi

(MAP &#; CVP) = Cardiac output x SVR
Cardiac output = SV x HRSV ↓ CO ↓

Farmakologisk behandling

ACE hämmare
Angiotensin II receptorblockerare
ß-blockerare (metoprolol, bisoprolol, carvedidol)
Aldosteron receptor antagonister
Diuretika
Digoxin

ACE hämmare, angiotensin II receptor blockerare

Minskar angiotensin II
Minskade katekolaminer
Minskade aldosteron
Minskat ADH
Ökar bradykinin
Ökar NO
Ökar MPGI₂
Minskad produktion från vävnads angiotensin II
Antiproliferativ effekt
Minskar remodellering

Beta-blockerare (metoprolol, bisoprolol, carvedidol)

Minskar MVO₂
Ökat glukosupptag
Förbättrat energiutnyttjande
Antiarytmisk effekt
Minskat Ca²⁺ läckage ifrån SR
Antiapoptotisk effekt
Antioxidant

Aldosteron receptor antagonister

Minskad myokardiell kollagen
Sänker katekolaminer
Förbättrar baroreflexen
Förbättrar endotelfunktionen (NO)

Brain natriuretic peptide (B-type natriuretic peptide, BNP)

Bildas inom vänster kammare samt frisätts nära distension från kammarväggen (ökad preload)
Frisätts tillsammans tillsammans med NT-proBNP liksom existerar biologiskt inaktiv
Vaso-vendilatation, ökar GFR, natriures, begränsar RAAS
Längre halveringstid än ANP

Prognostiska värdet från natriuretiska peptider (BNP, NT-proBNP)

Preoperativ förhöjning från BNP/NT-proBNP ökar fara för:
- MACE (OR: )
- Mortalitet (OR: )
- Hjärtdöd (OR: )
”Cut-off” nivå?
Metod
BNP/NT-proBNP inom förhållande mot andra metoder?

NT-proBNP referensvärden

< ng/l hjärtsvikt osannolik
ng/l möjlig hjärtsvikt
> hjärtsvikt sannolik

Perioperativ handläggning

Identifiering från riskpatient (EF, NT-proBNP, klinik)
Är patienten optimalt sviktbehandlad?
Vad utför oss tillsammans ”sviktmedicineringen” inför operation?

Farmakologisk behandling

ACE hämmare, angiotensin II receptorblockerare
ß-blockerare (metoprolol, bisoprolol, carvedilol)
Aldosteron receptorantagonister
Diuretika
Digoxin

Perioperativ handläggning

Identifiering från riskpatient (EF, BNP, klinik)
Är patienten optimalt sviktbehandlad?
Vad utför oss tillsammans ”sviktmedicineringen inför op.?
Val från anestesiteknik (regional, generell anestesi?)

Operation inom nedre kroppshalvan

Regionalanestesi nära först hjärtsvikt samt hjärtsvikt sekundärt till:

Aortainsufficiens
Mitralisinsufficiens

Case report

årig kvinna tillsammans tvillinggraviditet inom sju dagar Söker akut pga andfåddhet samt bensvullnad.

Tidigare hjärtfrisk.
BT: /60, HF: , SpO2 90%
Lätt stegring från CK-MB. EKG: repol. störning.
Echo visar biventrikulär svikt. LVEF: 20% MI, TI grad 3/4.
Behandling startas tillsammans med furosemid samt nitroglycerininfusion

Beslut angående akut sectio. Narkosteknik?

Anestesiinduktion nära hjärtsvikt

Hypnotika:
- thiopental
- midazolam
- ketamin
- propofol
Opiater (fentanyl)

Hemodynamiska effekter från anestesimedel

Negativt inotrop	Vasodilatation	Fyllnadstryck	Hjärtfrekvens
Midazolam	ja	ja	minskar	ökar
Propofol	ja	ja	minskar	varierar
Fentanyl	nej	ja	minskar	minskar
Ketamin	?	nej	ökar	ökar
Isofluran	ja	ja	oförändrat/ökar	ökar
Sevofluran	ja	ja	oförändrat/ökar	ökar

Anestesiinduktion tillsammans propofol (2 mg/kg + mg/kg/min) samt dess effekter vid muskelsympatikus (MSA), MAP samt HR

Underhåll från anestesi

TIVA (propofol, opiat)
Inhalationsanestesi

Intraoperativ monitorering nära hjärtsvikt

Invasivt blodtryck
avlednings EKG, ST-trend
CVK
PA-kateter?
TEE &#; nära tydlig hemodynamisk instabilitet

Inotropa läkemedel

Adrenalin
Noradrenalin
Isoprenalin
Dopamin
Dobutamin
Fosfo-diesterashämmare
- amrinon
- milrinon
- enoximon
Kalcium sensitiserare

Inotropa läkemedel

Noradrenalin
Adrenalin
Dopamin
Dobutamin
Isoprenalin
Levosimendan
Milrinon

Rekommendationer

Identifiera högrisk patient
Artärnål, CVK (dagen innan)
Artärtryck (MAP) centralvenös mättnad innan induktion
Koppla milrinon samt noradrenalin (NA) mot CVK
Använd anestesiteknik ni existerar van vid
Styr MAP ( mmHg) tillsammans NA
Styr centralvenös mättnad (≈ %) tillsammans med milrinon
Styr volymstillförsel efter CVP
Hemoglobin > g/l
Var numeriskt värde anestesiologer nära anestesistart!

Diastolisk hjärtsvikt

Myokardiell relaxation
- aktiv, energikrävande process
- påverkas från ischemi och
- inotropa läkemedel
Passiv fyllnad
- extrakardiella faktorer
- strukturella faktorer

Diastolisk dysfunktion

Definition:

Normalt fyllnadstryck ger på grund av nedsänkt fyllnad från LV
Förhöjt fyllnadstryck behövs på grund av adekvat fyllnad från LV
% från hjärtsviktspatienter äger isolerad diastolisk dysfunktion

Isolerad diastolisk dysfunktion

Hemodynamik såsom nära systolisk svikt
LVEF existerar normal, LVEDV låg
VK hypertrofi
Abnorm mitralisdoppler (E/A <1)
Hypertoni, aortastenos
Dynamisk utflödesobstruktion från LV (funktionell aortastenos)

Behandling från utflödesobstruktion från VK tillsammans med SAM

Öka preload (”volume challenge”)
Undvik takykardi
Ej inotropa medel
Ej vasodilaterare
Vid tachykardi, ge ß-blockerare
Styr behandling tillsammans med eko-Doppler !!!

Pulmonell hypertension samt högerkammarsvikt

Lungkretsloppet samt motsats till vänster kammare

Interaktion mellan HK samt VK (”ventricular interdependence”)

Förändring inom tryck/volym inom ett kammare påverkar direkt tryck/volym inom den andra kammaren
Omedelbar kraftöverföring mellan HK samt VK
Gemensamma muskelfibrer, septum, perikard
Diastolisk samt systolisk interaktion

Diastolisk kammarinteraktion nära tryck/volymsbelasning från HK

Ökad volym/distension från HK beneath diastole, septum förskjuts åt vänster
Minskar VK volym, dvs minskad VK preload
VK:s end-diastoliskt tryck (PCWP) ökar
VK:s compliance minskar

Systolisk kammarinteraktion nära tryck/volymsbelastning från HK

Vid tryck/volymsbelastning från HK förskjuts en avplanat septum ifrån vänster mot motsats till vänster inom systole
VK-assist mer effektivt nära en högt systemtryck
HK funktion försämras nära en lågt systemtryck (perifer vasodilatation)

Pulmonell hypertension

MPAP > 25 mmHg alternativt SPAP > 55 mmHg
Högerkammarhypertrofi/svikt
Klassifikation:
- Pulmonell arteriell hypertension
  - primär, idiopatisk pulmonell hypertension (sporadisk, familjär)
  - relaterad mot kollagena kärlsjukdomar (sclerodermi, lupus, RA)
  - portopulmonell hypertension
- Pulmonell venös hypertension (VK svikt, MI/MS, AS)
- Pulmonell hypertension associerad tillsammans lungsjukdom
- Pulmonell hypertension orsakad från tromboembolier

Anestesiologiska aspekter vid pulmonell hypertension

Anestesi nära primär/sekundär pulmonell hypertension samt HK svikt

Behåll kronisk medicinering till pulmonell hypertension (Ca²⁺ antagonister, sildenafil, ET-antagonister, i.v.
Det finns tre isoformer, α1AAR, α1BAR, samt α1CAR.

PGI₂)

Intravenöst PGI₂ byts mot inhalation
Lätt premedicinering
Inläggning från PA-kateter före induktion (CVP, PA)

Anestesi nära primär/sekundär pulmonell hypertension samt HK svikt

TIVA (propofol/opioid).
Undvik narkotisk substans, N₂O (ökar PVR) samt inhalationsmedel (negativ inotrop effekt)
TEE på grund av monitorering från HK funktion
Hypoxi samt hyperkapné ökar PVR
Regionalanestesi: oönskat tryckfall samt HK-svikt
Noradrenalin på grund av högt SVR (MAP)
Inhalation NO, prostacyklin och/eller milrinon (selektiv sänkning från PVR)
Vid HK svikt, i.v.

milrinon + noradrenalin

Konklusioner

Prevalensen från kronisk hjärtsvikt ökar kontinuerligt
Förstå patofysiologin
Identifiera riskpatient
Anestesiteknik mindre intressant
Adekvat monitorering
Ta hjälp från inotropa/vasoaktiva droger
Glöm ej diagnosen dynamisk LV utflödesobstruktion nära plötslig samt svår intraoperativ kardiogen chock
Noradrenalin + inhalation från vasodilaterare nära pulmonell hypertension samt HK svikt

Behandling från hjärtsvikt tillsammans inotropa samt vasoaktiva läkemedel

Kronisk hjärtsvikt

Prevalens ≈ 2%
> 75 kalenderår, prevalens ≈ 10 %
Inom kalenderår besitter prevalensen ökat ggr
Ökad ålder
Idag överlever allt fler brådskande koronara syndrom

Inotrop behandling

Akut dekompensation från enstaka kronisk hjärtsvikt (ICM, DCM)
- hypotension
- hypoperfusion
Akut koronart syndrom
- utbredd myokard skada LV, RV
- VSD, papillarmuskel ruptur (MI)
”Myocardial stunning” efter revaskularisering
Postoperativ svikt efter hjärtkirurgi/transplantation
Septisk chock – septisk kardiomyopati
Myokardit
Postpartum kardiomyopati
Högerkammarsvikt (lungembolism, ARDS)

Inotropa läkemedel

Adrenalin
Noradrenalin
Isoprenalin
Dopamin
Dobutamin
Fosfodiesteras hämmare
Milrinon
Calcium sensitizers
Levosimendan

Adrenalin

Dos ges inom ng/kg/min
- ng/kg/min: beta 1, 2-stimulering
- ng/kg/min: alfa + beta-stimulering
- > ng/kg/min: alfa-stimulering
Takykardi
Vasokonstriktion
Arytmier

Noradrenalin

Betareceptorstimulerande effekten motsvarar den på grund av adrenalin
Stimulerar alfa-receptorer inom låga koncentrationer
Ges nära nedsänkt SVR samt hypotension
Sepsis samt ”Systemic inflammatorisk response syndrom ”(SIRS)
Mindre takykardi samt arytmier inom jäförelse tillsammans adrenalin

Isoprenalin

Beta-1, 2 stimulering enbart
Positiv inotrop samt kronotrop effekt
Vasodilatation samt hypotension
Ges nära bradyarytmier samt AV-block

Dopamin

Dos ges inom µg/kg/min
- 0,,5 µg/kg/min: stimulerar dopaminreceptorer
- µg/kg/min: beta-receptor stimulering
- µg/kg/min: alfa-stimulering
Takykardi, arytmier
Sänker SVR inom låga doser
Vaso-venkonstriktion, SVR samt PCWP ökar nära ökande doser
Ökad MVO₂
Bra nära hjärtsvikt samt hypotension

Dobutamin

Beta-1, 2 stimulering (d-dobutamin), SVR oförändrad
Alfa- stimulering (l-dobutamin), SVR oförändrad
Vid högre doser dominerar beta-2 effekten ovan alfa, MVO₂oförändrad/ökning dvs SVR samt PCWP minskar
Takykardi, arytmier MVO₂oförändrad/ökning
µg/kg/min

Begränsande faktorer nära användning från katekolaminer

Nedreglering från beta- samt alfa-receptorer
Toleransutveckling
Takykardi, arytmier
Ökar ej överlevnad nära VK svikt

Fosfodiesteras hämmare (milrinon)

Mindre avgörande ökning inom hjärtfrekvens inom jämförelse tillsammans dobutamin
Bättre vaso-venodilaterare inom jämförelse tillsammans dobutamin
Additiv resultat mot ß-stimulerare
Ökar ej MVO2
Mindre tydlig tachyfylaxi inom jämförelse tillsammans med ß-stimulerare

Levosimendan

Levosimendan &#; hemodynamik

Kalciumsensitiserare samt diastole

Levosimendan samt diastolisk funktion inom kliniken

Patienter (n=23) tillsammans med AVR pga aortastenos
Randomiserades postoperativt till:
- placebo (n=11)
- levosimendan ( samt µg/kg/min) (n=12)
Vänsterkammarens isovolumiska relaxationstid (IVRT)
Hjärtfrekvens, fyllnadstryck, artärtryck hölls konstanta tillsammans med pacing, kolloid samt fenylefrin

Inotropa samt lusitropa effekter från levosimendan vs.

milrinon

Patienter (n=31) tillsammans AVR pga aortastenos
Randomiserades postoperativt till:
- milrinon samt µg/kg/min (n=16)
- levosimendan samt µg/kg/min (n=15)
Strain ekokardiografi (TEE):
- LV strain (2-chamber, bakvägg)
- RV strain (4-chamber, fria väggen)
- Strain rate systole (SR-S)
- Strain rate tidig-diastole (SR-E)
Hjärtfrekvens, fyllnadstryck, artärtryck hölls konstanta tillsammans med pacing, kolloid samt fenylefrin

Inotropa samt vasoaktiva medicin nära kardiogen chock

”At present there are no kraftig and convincing information to support a specific inotropic therapy as the best solution to reduce mortality in haemodynamically unstable patients with cardiogenic chock complicating AMI.”

Cochrane Database Syst Rev.

Jan 2;1:CD doi: /CDpub

Dopamin alternativt noradrenalin såsom vasopressor nära kardiogen chock?

Adrenalin alternativt noradrenalin?

57 patienter tillsammans med AMI + PCI samt kardiogen shock
Randomiserades mot
- adrenalin (n=27)
- noradrenalin (n=30)
Target MAP mmHg
Primär end-point: förändring inom cardiac output ovan 72 timmar
Safety end-point: refraktär kardiogen shock

Levosimendan vs dobutamine nära kardiogen chock

22 patienter tillsammans med STEMI samt PCI
Kardiogen chock
Randomiserade till:
- levosimendan (n=11) 24 µg/kg + µg/kg/min
- dobutamin (n=11) 5 µg/kg/min
Ingen IABP

Levosimendan vs enoximon (fosfodiesterahämmare) nära kardiogen chock

Kardiogen chock efter PCI pga AMI
IABP
- noradrenalin (≈ µg/kg/min)
- dobutamin (≈10 µg/kg/min)
Randomiserades till:
- levosimendan (n=16)
- enoximone (n=16)
End-point: dagars mortalitet

Inotropa samt vasoaktiva medicin nära högerkammarsvikt

Högerkammarsvikt (RVF)

Kardiella orsaker

Koronarsjukdom (RV infarkt)
Klaffsjukdomar
Kardiomyopati (ischemisk, dilatativ)
Hjärtkirurgi (CABG, AVR, MVR)
Hjärttransplantation
Post-LVAD

Extrakardiella orsaker

Lungembolism
Lungsjukdomar (KOL, ARDS)
Primär pulmonell hypertension
Sepsis
Lungtransplantation
Post-trombendarterektomi

Inhalerad NO nära RVF efter posterior AMI

Tretton patienter tillsammans med RV infarkt samt kardiogen chock
Inhalation från NO (80 ppm)

Inhalerad NO nära hjärttransplantation samt RVF

Inhalation från prostaglandiner samt milrinon &#; doser

Prostacyclin (Flolan^®): 10 µg/ml, ml/h
Iloprost (Ilomedin^®, Ventavis^®): 10 µg/ml, µg x
Treprostinil (Remodulin^®): µg x 4
Milrinon: 1 mg/ml, ml/h

Renala effekter från inodilatatorer

Cardiac output ökning ger ökning från RBF såsom påverkar GFR?

Renala effekter från milrinon

Patients undergoing cardiac surgery with normal preoperative renal function (n=27)
Twogroups:
- severe heart failure after weaning from CPB requiring milrinone (n=8)
- no heart failure after CPB (n=19)
Systemic hemodynamics (PAC)
Renal blood flow (RBF), renal vascular resistance (RVR), glomerular filtration rate (GFR), renal oxygen extraction (RO₂Ex)
Measurements: T0 =30’after CPB, T1=60’ after CPB

Renala effekter från levosimendan?

”Effects of Levosimendan on Glomerular Filtration Rate, Renal Blood Flow, and Renal Oxygenation After Cardiac Surgery With Cardiopulmonary Bypass: A Randomized Placebo-Controlled Study”

Bragadottir et al Crit Care tillsammans med ;

Uncomplicated cardiac surgery, normal renal function
ICU, sedated, mechanically ventilated
Randomised to:
- placebo, n=15
- levosimendan, n=15, 12µg/kg + µg/kg/min
Systemic hemodynamics (PAC)
Renal blood flow (RBF), renal vascular resistance (RVR), glomerular filtration rate (GFR) renal oxygen consumption (RVO₂), renal oxygen extraction (RO₂Ex), filtration fraction

“Differential effects of levosimendan and dobutamine on glomerular filtration rate in patients with heart failure and renal impairment: a randomized double-blind controlled trial”

Lannemyr et al J Am Heart Assoc ;e

Chronic heart failure (NYHA III-IV), LVEF < 40%
Renal impairment: GFR < 80 ml/min
Randomised to:
- dobutamine µg/kg/min (n=16)
- levosimendan 12 µg/kg + µg/kg/min (n=16)
Central hemodynamics
Renal blood flow (RBF), GFR, renal oxygenation
Renal vein catheter, infusions clearance of PAH and 51Cr-EDTA

Konklusioner

Inotrop behandling existerar indicerad nära hjärtsvikt associerad tillsammans med hypotension/hypoperfusion
Milrinon samt levosimendan äger likartade hemodynamiska effekter
Milrinon samt levosimendan existerar ekvipotenta vilket gäller inotrop samt lusitrop konsekvens vid både VK samt HK
Noradrenalin existerar för att föredra framför dopamin nära kardiogen shock
Levosimendan existerar detta enda inotropa melet såsom ökar GFR

Vägledning nära behandling från kronisk hjärtsvikt tillsammans reducerad systolisk vänsterkammarfunktion

Adrenalin (Epinefrin)

Adrenalin existerar en sympatomimetisk katekolamin.

Den positiva inotropa effekten bygger inom huvudsak vid den agonistiska effekten vid hjärtats beta₁-receptorer, dock även vid hjärtats alfa₁&#; receptorer.

Koncentration: Vanlig styrka existerar 0,05 mg/ml alt. 0,1 mg/ml på grund av kontinuerlig infusion. på grund av manuell spruta 0,1 mg/ml alternativt svaga styrka 0,01 mg/ml.

Receptoraktivitet: α₁ ++++, β₁++++, β₂ +++

Fysiologiska effekter: SVR↑, CO↑, HR↑, BT↑, bronkdilatation

Indikation: Cirkulatorisk chock, refraktär hypotension, allergisk chock, anafylaxi, hjärtstopp, grav hjärtsvikt, kardiogen chock, svåra intoxikationer, kraftig bronkospasm, ställning eller tillstånd astmaticus, svår stridor.

Dosering: 0,,1-(0,30) μg/kg/min = ml/h till 70 kg.

Vanlig startdos 0,1 μg/kg/min, dosen anpassas efter blodtrycket. Anafylaxi/astma: 0,,5 mg inom m, HLR 1 mg inom v. nära etablerad cirkulation dock grav hjärtsvikt 0,1 mg i.v. inom taget. nära cirkulationskollaps 0,,0 mg inom v, titreras efter blodtrycket, undvik överdosering.

Dosaktivitet: <0,05 μg/kg/min – oftast måttlig konsekvens vid blodtrycket, 0,,1 μg/kg/min β₁-effekt, ökad hjärtminutvolym, >0,1 μg/kg/min &#; α₁-effekt

Biverkningar: Takykardi, arytmier, okontrollerad blodtrycksstegring.

Argipressin

Argipressin existerar enstaka syntetisk motsvarande mot pitressin.

Argipressin ger systemisk vasokonstriktion, samt därmed förhöjd perifer kärltonus tillsammans med förhöjt blodtryck. detta kunna även administreras lokalt samt ger minskad blödning nära ex laparoskopisk operation från ektopisk graviditet samt nära myomextirpation.

Indikation: tydlig hypotension pga vasoplegi (refraktär hypotension). Behandlingssvikt tillsammans andra inotropa medicin nära nedsänkt perifer kärlresistans.

Dosering: 2,,8 E/timme (vilket normalt blir ml/h)

Koncentration: 20 E/ml.

Spädning från Argipressin sker genom för att 1 ml från 1 ampull (1 ml = 20 E) späds tillsammans 49 ml Glukos 5% inom enstaka ml spruta vilket ger enstaka koncentration ifall 0,4 E/ml.

Biverkningar: Huvudvärk, blodvallningar, hypotension, smärta inom extremiteter, perifera ödem, dimsyn, nästäppa, nattliga svettningar.

Varning: Försiktighet vid – angina pectoris, hjärtinkompensation, njursvikt, uselt kontrollerad hypertoni, anafylaxi alternativt överkänslighet mot vasopressin.

Dobutamin (Dobutamin Hameln®)

Positiv inotrop drog tillsammans svagt vasodilaterande effekt. Dobutamin är en syntetisk, sympatomimetisk amin.

Den positiva inotropa effekten bygger inom huvudsak vid den agonistiska effekten vid hjärtats beta₁-receptorer, dock även vid hjärtats alfa₁&#; receptorer.

Koncentration: Normal svar 2 mg/ml.

Receptoraktivitet: α₁ +, β₁++++, β₂ ++, DA-1 0.

Fysiologiska effekter: SVR↓, CO↑, HR↑, BT+/-.

Binder mot samt stimulerar beta₁-receptorer inom hjärtat. Ger ökad kontraktionskraft.

Indikation: nedsänkt hjärtminutvolym, hjärtsvikt, sepsis.

Dosering: Rekommenderad startdos existerar 5 μg/kg/min, titreras sedan mot μg/kg/min = ml/h till 70 kg.

Dosaktivitet: < 3 μg/kg/min – oftast ingen påverkan vid blodtrycket alternativt blodtrycksfall, μg/kg/min β₁-effekt, ökad hjärtminutvolym, >10 μg/kg/min &#; α₁-effekt.

Ökad hjärtfrekvens.

Biverkningar: Takykardi, blodtrycksfall nära hypovolemi

Dopamin (Giludop®)

Dopamin existerar en sympatomimetisk katekolamin. Den positiva inotropa effekten bygger inom huvudsak vid den agonistiska effekten vid hjärtats beta₁-receptorer, dock även vid hjärtats alfa₁&#; receptorer.

Markant chronotrop effekt.

Koncentration: Vanlig svar 2 mg/ml

Receptoraktivitet: α₁ ++ , β₁++++, β₂ ++, DA-1 +++

Indikation: Refraktär hypotension, nedsänkt hjärtminutvolym, hjärtsvikt, oliguri, sepsis.

Dosering: μg/kg/min = ml/h till 70 kg.

Dosaktivitet: < 3 μg/kg/min &#; DA-effekt, μg/kg/min β₁-effekt, ökad hjärtfrekvens, > 10 μg/kg/min &#; α₁-effekt.

Biverkningar: Takykardi, arytmier, renal intestinal hypoperfusion, psykiska symptom, hypofysdysfunktion.

Efedrin

Efedrin är enstaka naturligt förekommande alkaloid. Efedrin verkar blodtryckshöjande genom stimulering från adrenerga alfa- samt beta-receptorer.

Efedrin verkar dels direkt vid receptorerna, dock huvudsakligen genom för att frisätta endogent noradrenalin, liksom inom sin tur påverkar receptorerna Den positiva inotropa effekten bygger inom huvudsak vid den agonistiska effekten vid hjärtats beta₁-receptorer, dock även inom viss mån vid hjärtats alfa₁&#; receptorer.

Receptoraktivitet: α₁ +, β₁ +++, β₂ ++, DA-₁ 0.

Fysiologiska effekter: Ger svagt ökad inotropi, chronotropi samt blodtrycksstegring.

Frisätter noradrenalin. Ökad hjärtminutvolym (CO), ökat blodtryck samt medelartärtryck. Ökad SVR, sänkt CO, ökad HR, ökat BT. Kortvarig utfall inom minuter nära intravenös ledning. Något mer långvarig påverkan nära subkutan alternativt intramuskulär administration.

Indikation: temporärt blodtrycksfall, vasodilatation, bradykardi, blodtrycksfall efter spinalanestesi samt epiduralanestesi, blodtrycksfall efter anestesiinduktion, bronkialastma.

Biverkningar: Takykardi, extraslag, arytmier, förmaksflimmer, hjärtischemi.

Koncentration: svar 50 mg/ml.

Vanlig styrka existerar 5 mg/ml (spädd) alternativt 50 mg/ml.

Dosering: mg inom v. Vanlig startdos 5 mg inom v, anpassas efter blodtrycket samt pulsen. mg är kapabel ges inom m. Intramuskulär dos kunna ges samtidigt liksom intravenös dos, t ex 5 mg iv plus 25 mg intramuskulärt inom samband tillsammans med spinalanestesi.

Dosaktivitet: 5 &#; 10 mg ger oftast måttlig utfall vid blodtrycket, tillsammans med oförändrat CO, > 10 mg ger även ökad CO.

Levosimendan (Simdax®)

Levosimendan förstärker dem kontraktila proteinernas kalciumkänslighet genom ett kalciumberoende bindning mot kardiellt troponin C. Dessutom öppnar levosimendan ATP-känsliga kaliumkanaler i vaskulär glatt muskulatur, vilket medför en vasodilatation av systemiska samt koronara resistenskärl samt systemiska venösa kapacitanskärl.

Receptoraktivitet: Kalciumsensitiserare.

Koncentration: svar 2,5 mg/ml.

Vanlig styrka 0, alt. 0,05 mg/ml.

Fysiologiska effekter: Ökad kontraktionskraft, CO↑, HR↑, vasodilatation, ökad ejektionsfraktion, blodtryckssänkning, sänkt SVR.

Indikation: Cirkulatorisk chock, svår hjärtsvikt, kardiogen chock, ”stunned myocardium”.

Dosering: μg/kg/min beneath 10 minuter följt från ett kontinuerlig infusion vid 0,1 μg/kg/min beneath 24 timmar.

Vanlig startdos 6 μg/kg/min, anpassas efter blodtrycket.

Dosaktivitet: 0, μg/kg/min – oftast måttlig inverkan vid blodtrycket, blodtrycksfall.

Kontraindikationer: tydlig hypotension, hypokalemi, hypovolemi, takykardi, mekanisk obstruktion inom vänster hjärtkammare, Torsade dem Pointes-arytmier, reducerad njurfunktion.

Biverkningar: Takykardi, blodtrycksfall, huvudvärk, förmaksflimmer, ventrikulära extrasystolier, arytmier, hypokalemi.

Fenylefrin

Fenylefrin existerar ett sympatikomimetisk substituerad fenetylamin.

Ren alfa-agonist. Ger vasokonstriktion samt blodtrycksstegring. Minskad cardiac output (CO), ökat diastoliskt blodtryck samt medelartärtryck (MAP).

Receptoraktivitet: α₁ +++, β₁ noll, β₂ noll, DA-₁ noll.

Fysiologiska effekter: Ökad SVR, sänkt CO, sänkt HR, ökat BT, reflektorisk bradykardi.

Indikation: Hypotension, vasodilatation, blodtrycksfall efter spinalanestesi samt epiduralanestesi.

Biverkningar: Bradykardi, hjärtsvikt, lungödem.

Koncentration: Färdig svar 0,1 mg/ml.

Vanlig styrka existerar 0,1 mg/ml. Finns även inom styrka 10,0 mg/ml.

Dosering: 0,,2 mg inom v. Vanlig startdos 0,1 mg inom v, anpassas efter blodtrycket. Fenylefrin ges oftast inom upprepade bolusdoser dock är kapabel även ges inom kontinuerlig infusion inom styrka 0,1 mg/ml. Vanlig dosering existerar 0,,5 μg/kg/min = cirka 3 &#; 20 ml/h på grund av 70 kg.

Dosaktivitet: < 0,3 mg – oftast måttlig inverkan vid blodtrycket, CO oförändrat, > 0,5 mg sänkt CO, vasokonstriktion.

Milrinon (Corotrop®)

Milrinon är ett bipyridinderivat tillsammans såväl positivt inotrop som kärldilaterande effekt dock tillsammans ringa kronotrop effekt.

Receptoraktivitet: Fosfodiesteras-III hämmare.

Fysiologiska effekter: SVR↓, CO↑, HR↑, BT+/-.

Ger ökad kardiell kontraktionskraft samt ökad slagvolym, kärldilaterare.

Indikation: tydlig hjärtsvikt, kardiogen chock.

Koncentration: svar 1 mg/ml. Vanlig styrka på grund av kontinuerlig infusion existerar 0,1 mg/ml ( µg/ml) alt. 0,15 mg/ml ( µg/ml).

Dosering: inledningsvis enstaka långsam (10 minuter) intravenös spruta från 50 µg/kg.

Därefter enstaka kontinuerlig infusion 0,,75 μg/kg/min. Vanlig startdos 0,5 μg/kg/min, anpassas efter blodtrycket.

Alfa2-receptorerna, vilket α 2- agonister verkar vid, existerar lokaliserade inom detta sympatiska nervsystemet samt deras naturliga endogena.

Hos detta övervägande flertalet patienter noteras hemodynamisk förbättring inom minuter. Doser inom intervallet 0,,50 µg/kg/min tenderar för att maximera den initiala förbättringen från hjärtminutvolymen, medan doser inom intervallet 0,,75 µg/kg/min tenderar för att maximera förbättringen inom parametrarna till pre- samt afterload såsom PCW-tryck (pulmonary capillary wedge), medelartärtryck samt systemiskt kärlmotstånd (SVR).

Dosaktivitet: <0, μg/kg/min – oftast måttlig konsekvens vid cirkulationen, 0,,75 μg/kg/min β₁-effekt, blodtrycksstegring, ökad CO samt EF.

Kontraindikationer: Hypovolemi, obstruktivt huvudartär alternativt pulmonalisklaffel.

nära akut hjärtinfarkt iakttag försiktighet.

Biverkningar: Hypotension, ökad kardiell syrgaskonsumtion, takykardi, VES, VT.

Isoprenalin

Isoprenalin existerar en sympatomimetisk amin. Den positiva inotropa effekten bygger inom huvudsak vid den agonistiska effekten vid hjärtats beta₁-receptorer samt beta2-receptorer, dock även vid hjärtats alfa₁&#; receptorer.

Man brukar dela in denna läkemedelsgrupp inom katekolaminer liksom verkar vid adrenerga receptorer, huvudsakligen α- samt β-receptorer.

Isoprenalin existerar kärldilaterande tillsammans med uttalat positiv chronotrop effekt.

Koncentration: Vanlig styrka 0,2 mg/ml.

Receptoraktivitet: α₁ noll, β₁++++, β₂ ++++, DA-1 noll. Positiva chronotropa samt inotropa effekter vid hjärtat. Potent vasodilatation samt ökad hjärtfrekvens. Ökad hjärtminutvolym (CO), fall inom diastoliskt blodtryck samt medelartärtryck.

Fysiologiska effekter: sänkt SVR, CO↑↑, HR↑↑, sänkt BT, bronkdilatation.

Indikation: Cirkulatorisk chock, bradykardi, AV-block III, refraktär hypotension, hjärtstopp, grav hjärtsvikt tillsammans nedsänkt CO, kardiogen chock, vissa svåra förgiftningar.

Dosering: 0,,15 μg/kg/min, ml/h på grund av 70 kg.

Vanlig startdos 0,05 μg/kg/min, anpassas efter blodtrycket.

Dosaktivitet: < 0,05 μg/kg/min – oftast måttlig utfall vid blodtrycket, ev. blodtrycksfall, ökad CO, 0,,1 μg/kg/min β₁-effekt, ökad hjärtminutvolym, ökad hjärtfrekvens.

Biverkningar: Takykardi, blodtrycksfall, arytmier.

Noradrenalin

Noradrenalin existerar en sympatomimetisk amin.

Den positiva inotropa effekten bygger inom huvudsak vid den agonistiska effekten vid hjärtats beta₁-receptorer, dock även vid hjärtats alfa₁&#; receptorer.

Koncentration: Vanlig styrka till kontinuerlig infusion 0,1 mg/ml. ”Dubbel styrka” 0,2 mg/ml. Svag styrka 0,05 mg/ml.

Receptoraktivitet: α₁ +++, β₁+++, β₂ +.

DA-₁ noll.

Fysiologiska effekter: SVR↑, CO+/-, HR↑, BT↑↑,

Indikation: Cirkulatorisk chock, refraktär hypotension, sepsis, anafylaxi, svår hypotension tillsammans vasodilatation, kardiogen chock, svåra förgiftningar.

Biverkningar: Takykardi, arytmier, renal intestinal hypoperfusion, perifer ischemi, tarmischemi, splanknikus ischemi.

Dosering: 0,,1-(0,5) μg/kg/min = ml/h till 70 kg.

Vanlig startdos 0,05 μg/kg/min, anpassas efter blodtrycket.

Dosaktivitet: < 0,05 μg/kg/min – oftast måttlig påverkan vid blodtrycket, 0,0 5- 0,1 μg/kg/min β₁-effekt, blodtrycksstegring, > 0,1 μg/kg/min &#; α₁-effekt, kraftig blodtrycksstegring, vasokonstriktion, takykardi.

Kontraindikationer: Hypertoni, hypovolemi, hyperthyreos, perifer hypoxi, perifer vasokonstriktion, hyperadrenerga tillstånd.

Vasopressin

Vasopressin existerar en antidiuretiskt kemisk budbärare i kroppen likt reglerar återresorptionen från en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig inom njurens distala tubuli.

Reglerar vattenbalansen, ger ökad urinosmolaritet. Ger ökad perifer vasokonstriktion samt förhöjt blodtryck.

Receptoraktivitet: V₂ +++, α₁-noll, β₁-noll, β_2-noll, DA-₁ noll.

Fysiologiska effekter: SVR↑↑, CO↓, HR↓, BT↑↑,

Indikation: Sepsis, tilläggsbehandling mot vasopressorbehandling tillsammans noradrenalin nära septisk chock.

Biverkningar: Bradykardi, vasokonstriktion, lungödem, arytmier, renal intestinal hypoperfusion, perifer ischemi, tarmischemi.

Koncentration: Vanlig styrka 0,4 IU/ml.

Dosering: 0,,06 IU/min = ml/h till 70 kg.

Vanlig startdos 0,04 IU/min, anpassas efter blodtrycket. Högre doser nära hemorragisk chock än nära sepsisbehandling.

Dosaktivitet: < 0,02 IU/min små blodtrycksstegring, > 0,04 IU/min &#; α₁-effekt, kraftig blodtrycksstegring, vasokonstriktion.

Kontraindikationer: Hypertoni, hypovolemi, hyperthyreos, perifer hypoxi, perifer vasokonstriktion, hyperadrenerga tillstånd.

Cordarone (Amiodarone)

Antiarytmikum. Förlängning från hjärtfiberns aktionspotentials fas-3 genom hämning från kaliumkanalen.

Ger reducerad sinusautomaticitet inflytelserik mot frekvenssänkning. Icke-kompetitiv alfa- samt betablockad.

Dosering: 5 mg/kg kroppsvikt självklart via intravenös infusion beneath ett period av 20 minuter mot 2 timmar därför långsamt såsom möjligt beroende vid den kliniska bilden. Denna mängd ges likt enstaka blandad med vätska svar inom ml glukos 50 mg/ml.

Vanligtvis ges mg beneath 30 minuter, därefter mg ytterligare beneath 24 timmar, infusionshastigheten regleras vid grund från kliniskt svar. nära resuscitering kunna Cordarone ges vilket ett bolusdos, mg inom 20 ml glukos.

Indikation: Allvarliga symtomgivande ventrikulära samt supraventrikulära arytmier, även förmaksfladder/flimmer.

Koncentration:Injektionslösning 50 mg/ml.

Vanlig styrka 50 mg/ml.

Biverkningar: Bradykardi, blodtrycksfall, mikroavlagringar inom cornea, hypotyreos.

Varning: många sällsynta fall från interstitiell pneumonit besitter rapporterats tillsammans med intravenöst amiodaron.

Corotrop (Milrinon)

Milrinon existerar enstaka inotrop drog liksom verkar liksom fosfodiesteras III hämmare.

Fysiologiska effekter: SVR↓, CO↑, HR↑, BT+/-.

Ger ökad kontraktionskraft samt ökad slagvolym. Kärldilaterare.

Dosering: inledningsvis enstaka långsam (10 minuter) intravenös spruta från 50 µg/kg. Därefter ett kontinuerlig infusion angående 0,37 μg/kg/min mot 0,75 μg/kg/min . Vanlig startdos existerar 0,5 μg/kg/min, dosen anpassas efter blodtrycket. Hos detta övervägande antalet patienter noteras hemodynamisk förbättring inom minuter.

Doser inom intervallet 0,,50 µg/kg/min tenderar för att maximera den initiala förbättringen från hjärtminutvolymen, medan doser inom intervallet 0,,75 µg/kg/min tenderar för att maximera förbättringen inom parametrarna på grund av pre- samt afterload såsom PCW-tryck, medelartärtryck samt systemiskt kärlmotstånd.

Dosaktivitet: <0, μg/kg/min – oftast måttlig inverkan vid cirkulationen, 0,,75 μg/kg/min β₁-effekt, blodtrycksstegring, ökad CO samt EF.

Indikation: tydlig hjärtsvikt, kardiogen chock.

Koncentration: Lösning 1 mg/ml.

Vanlig styrka 0,2 mg/ml alt µg/ml alt. µg/ml.

Biverkningar: Hypotension, ökad kardiell syrgaskonsumtion, takykardi, ventrikulära extrasystolier, ventrikeltakykardi.

Kontraindikationer: Hypovolemi, obstruktivt aorta- alternativt pulmonalisklaffel. nära akut hjärtinfarkt iakttag försiktighet.

Simdax (levosimendan)

Kalciumsensitiserare tillsammans med positiv inotrop effekt.

Fysiologiska effekter: Ökad kardiell kontraktionskraft, CO↑, HR↑, vasodilatation, ökad ejektionsfraktion, blodtryckssänkning, sänkt SVR. Levosimendan ger ökad kontraktionskraft samt enstaka minskning från både fyllnadstryck (preload) samt tömningsmotstånd (afterload) utan för att den diastoliska funktionen påverkas negativt.

Levosimendan aktiverar s.k. ”stunned” myokardium.

Dosering: μg/kg/min beneath 10 minuter följt från enstaka kontinuerlig infusion vid 0,1 μg/kg/min beneath 24 timmar. Vanlig startdos 6 μg/kg/min, anpassas efter blodtrycket. Undvik bolusdos nära fara på grund av blodtrycksfall.

Indikation: Korttidsbehandling från akut nedgången svår kronisk hjärtsvikt (ADHF) inom situationer då konventionell behandling ej existerar tillräcklig samt då inotropt stöd anses existera lämpligt.

Koncentration: svar 2,5 mg/ml, vanlig styrka 0, mg/ml alt.

0,05 mg/ml.

Biverkningar: Takykardi, blodtrycksfall, huvudvärk, förmaksflimmer, ventrikulära arytmier, hypokalemi.

Dosaktivitet: 0, μg/kg/min – oftast måttlig inverkan vid blodtrycket, blodtrycksfall.

Kontraindikationer: tydlig hypotoni samt takykardi, mekanisk obstruktion inom vänster hjärtkammare, Torsade dem Pointes, kraftigt reducerad njurfunktion.

Korrigera hypokalemi, hypovolemi.

Remodulin (Treprostinil)

Treprostinil existerar enstaka prostacyklinanalog.

Vilka alfa receptorer finns samt plats existerar dom?

dem primära farmakologiska effekterna från prostacyclin (PGI₂) består från enstaka markant vasodilatation från lungkärlsbädden samt systemcirkulationen, inhibition från trombocytaggregationen samt antiproliferativa effekter. Den utövar ett direkt vasodilaterande effekt vid den pulmonella och systemiska cirkulationen samt hämmar trombocytaggregation.

Hos vilt reducerar den vasodilatoriska effekten efterbelastningen inom vänster samt motsats till vänster kammare, samt ökar hjärtminutvolymen och slagvolymen.

Effekten från treprostinil vid hjärtfrekvensen hos varelse existerar dosberoende. Inga större effekter äger observerats vid AV-överledningen.

Dosering: Rekommenderad start infusionshastighet existerar 1,25 ng/kg/min. ifall den inledande dosen ej tolereras väl är kapabel infusionshastigheten minskas mot 0, ng/kg/min. Infusionshastigheten bör ökas stegvis beneath medicinsk övervakning tillsammans med 1,25 ng/kg/min per sju dagar beneath dem fyra inledande behandlingsveckorna samt sedan tillsammans med 2,5 ng/kg/min per vecka.

Indikation: Pulmonell hypertension, högerkammarsvikt.

Koncentration: varenda ml innehåller 1 mg, 2,5 mg, 5 mg respektive 10 mg treprostinil såsom treprostinilnatrium.

Ges liksom intravenös infusion inom ett huvud infart.

Biverkningar: Blodtrycksfall, vasodilatation, förlängd blödningstid, käksmärta, huvudvärk, bensmärtor, diarré, illamående. Samtliga existerar dosberoende.

Varning: Biverkningar inom form eller gestalt från bröstkorgsrigiditet, andningssvårigheter, oregelbunden hjärtrytm, hudblödningar, hematuri.

Ventavis (Ileoprost)

En syntetisk prostacyklinanalog som inhaleras via inhalator.

Ger selektiv reduktion från vaskulär resistans inom lilla kretsloppet.

Indikation: Primär pulmonell hypertension (PPH).

Dosering: 2, mikrogram per dos x /dag. Vid början från behandling tillsammans ileoprost bör den inledande inhalerade dosen artikel 2,5 mikrogram iloprost självklart genom nebulisatorns munstycke. Om dosen tolereras väl bör den ökas mot 5 mikrogram iloprost och bibehållas vid den nivån.

angående 5 mikrogram dos tolereras uselt bör dosen minskas mot 2,5 mikrogram.

Koncentration: Lösning på grund av inhalator 20 mikrog/ml

Biverkningar: Blödningar, trombocytopeni, huvudvärk, vasodilatation, rodnad, bröstsmärta, hosta, perifera ödem.

Varning: Den vasodilaterande effekten inom lungorna efter inhalation av iloprost äger kort duration(en mot numeriskt värde timmar). Blodtrycket bör kontrolleras innan behandling tillsammans med Ventavis inleds.

till patienter tillsammans med lågt systemiskt blodtryck och hos patienter med postural hypotension eller likt får medicin liksom sänker blodtrycket, bör försiktighet iakttas till för att undvika ytterligare hypotension. Ventavis-behandling bör ej starta mot patienter tillsammans med systoliskt blocktryck beneath 85 mmHg.

Adrenerga receptorer

Adrenerga receptorer (AR) alternativt adrenoceptorer existerar enstaka assemblage proteiner vid cellytorna inom flera kroppsvävnader, vilka adrenalin samt noradrenalin binder sig mot således för att dessa förmå verka inom sina målceller.

Receptorerna inom fråga använder G-protein likt ligand. Ifrån cellytorna påverkar dem cellernas adenylatcyklasaktivitet inom ett cAMP-beroende signaltransduktionsväg. dem kunna även sätta igång den fosfatidylinositolberoende signaltransduktionsvägen.

De adrenerga receptorerna brukar grovindelas inom numeriskt värde klasser, alfa samt beta, efter vilken typ från G-protein likt dem använder till för att binda mot sig katekolaminerna.

Dessa består inom sin tur från flera sorter. varenda adrenerga receptorer verkar vid den glatta muskulaturen samt kardiovaskulära systemet, inklusive hjärtat. Deras huvuduppgift existerar för att binda mot sig adrenalin samt noradrenalin. Dock kunna även dopamin sätta igång både alfa- samt betaadrenerga receptorer.^[1]