Färöarna recept

Färöiska kostvanor

Endast genom för att skapa sitt liv inom nära överensstämmelse tillsammans naturens krav samt möjligheter äger människorna inom den isolerade färöiska övärlden kunnat trygga sin tillvaro.

Då dem vid 800-talet likt utvandrare ifrån Norge tog öarna inom ägande fann dem villkoren till livets nödtorft inom vidsträckta betesmarker, inom havets stor mängd tillgångar eller förmögenhet vid sjömat, sälar samt valar, inom fjällens fåglar samt, ej för att förglömma, inom myrarnas torv, liksom gav bränsle. tillsammans med dessa knappa förutsättningar skapades ett herde- samt fångstkultur, vilket ursprunglig beneath detta århundrade vid allvar börjat förändras.

^*1

Animalisk föda

Olika stöt från födoämnen

Ett gammalt talesätt säger för att ett färing årligen äter ett mark ull samt ett mark fjäder. Helt befriat ifrån ull samt fjäder fanns väl ej köttet. inom dem gamla rökstugorna, vid ett gång kök samt arbetsrum, fanns detta på grund av övrigt ull överallt efter kardning samt spånad samt fjäder efter fågelplockning. Bortsett ifrån den vinklade överdriven, likt stundom existerar ordstävets karaktär, ger detta enstaka viss perception ifall arten från detta färöiska kosthållet.

resurser vid animaliska födoämnen samt knappheten vid cerealier samt andra vegetabilier besitter givit kostvanorna dess speciella utformning (G.M.A. 7.950). dem boskapsskötselns varor, likt kommer kosthållet tillgodo, utgöres inom främsta rummet från fårkött samt komjölk. inom motsats mot vid Island allt jämt rådande bruk samt förhållandena inom Skandinavien inom äldre period mjölkas ej dem färöiska fåren.

Mjölkning från dessa vilt synes ej äga skett inom mannaminne dock anses äga varit sed förr inom världen. detta finns ute inom markerna inhägnade platser, såsom benämnes kviggj. Frågar man dem gamle vad dessa använts mot får man mot svar för att var mjölkades fåren dock ingen äger varit tillsammans med ifall detta. inom en avgörande antal ortnamn ingår kviggj såsom led (G.M.A. 7.944; Bruun, s.

197; Matras, kviggj). vid Hebriderna besitter mjölkning från fåren bortlagts inom sen tidsperiod (Hasslöf, Dagbok, s. 5).

Ur detta fiskrika ocean, såsom omger Färöarna, besitter inom varenda tider hämtats vattenlevande djur från skilda arter. Fiskar från torsksläktet äger spelat den största rollen, samt då enstaka färing talar ifall sjömat menar han helt enkelt torsk, småfisk existerar detsamma likt små torsk.

inom äldre tidsperiod kom den feta hälleflundran detta egna kosthållet tillgodo. Numera kunna den säljas till högt kostnad samt anses vid bas härav till dyr på grund av eget bruk. Rockan fångades förr inom större utsträckning än idag på grund av husbehov. beneath sista kriget ägde den god avsättning inom England.

I havet fångas även mot att födas grindvalen. Köttet ätes färskt alternativt torkat.

Späcket vindtorkas alternativt lakesaltas. dem gamle åt tillika sälkött. Sälen jagades då systematiskt. inom vår tidsperiod betyder den ingenting till kosthållet, dock ännu existerar animalisk föda från storval en billigt samt uppskattat inslag inom kosten (G.M.A. 7.956; Jirlow, s. 100 f.; Kjellberg, s. 176 ff). Inälvorna, hjärta, njurar samt lever från grindval existerar eftersökta samt ätes nära fångsttillfällena inom färskt tillstånd.

Genom fångsten från havsfågel samt äggsamling ger den rika färöiska fågelvärlden sitt bidrag mot kosthållet.

från största innebörd existerar härvid lomvier, lunnefåglar samt havssulor (G.M.A. 7.951, 7.959, 7.931, 7.950).

Årstidsrytmen

Den starkt årstidsbundna ingång vid födoämnen, såsom inom äldre tidsperiod plats ofrånkomlig, gav även denna plats åt kostvanorna den rytm, vilket växlingen mellan tider från övervägande färskmat samt perioder tillsammans med huvudsakligen torkad samt behandlad med salt att ge liv innebär.

Ute inom bygderna existerar förhållandena inom stort sett desamma den ljus likt existerar. Den färska maten på grund av året börjar angående våren, då fisken kommer, samt räcker tills höstslakten existerar över.

När ifall hösten fjällsluttningarnas rikliga samt sommargröna växttäcke börjat antaga vinterknapphetens gulbruna färg existerar slaktetiden inne. Utskiljandet från slaktfåren äger boende nära en par tillfällen, nära Mikaeli samt enstaka gång någon tidsperiod senare.

Slakten pågår inom numeriskt värde perioder mot inemot jul (Bruun, s. 206, G.M.A. 7.933, 7.958, 7.928).

Under sommaren existerar mjölktillgången störst. Särskilt inom äldre period plats denna bundenhet mot den ljusa årstiden utpräglad.

Sommarhalvåret existerar även den period, då man äger dem bästa möjligheterna för att ständigt ett fåtal ny sjömat. angående vintern existerar väderleks- samt strömförhållandena inom regel svåra samt förmå vid utsatta platser, såsom Store Dimun samt Mykines, existera liknande, för att man vid flera månader ej kunna sätta båt inom stort insjövatten.

till längre tids förvaring vid gammaldags sätt, anses den sjömat bäst lämpa sig, såsom fångas inom månad samt oktober månader. dem beryktade grinddråpen förmå äga lokal vilken årstid vilket helst dock inom synnerhet angående sensommaren kommer dessa väntad tillfällen ofta. dem gamle brukade prata angående för att grindvalarna lockades mot nation från den starka hödoften.

^*2

Fågelfångsten samt äggsamlandet hör väsentligen sommarens sysselsättningar mot (G.M.A. 7.933, 7.958, 7.959).

Konservering

Då detta gäller för att beneath dem produktiva tiderna sörja på grund av kurera året samt ifall möjligt på grund av än längre period kommer numera moderna konserveringsmetoder såsom frysning samt hermetisk inläggning mot användning, dock ute inom bygderna litar man allt jämt främst mot uttorkning samt saltning.

Vindtorkning existerar den färöiska konserveringsmetoden framför andra. inom gamla tider plats detta förfaringssätt inom massiv utsträckning detta enda tänkbara, då saltet fanns ett dyrbar existera. Gujónsson hävdar, för att den vid bas från sjörullning samt strömmar mindre rikliga tångvegetationen nära Färöarnas branta kuster försvårat tångbränningen samt därmed gjort torkningen mot den klassiska konserveringsmetoden även till animalisk föda (Folkekost., s.

169). Fig. 1.

I torkningsprocessen skiljer man vid tre olika stadier. Ganska snart erhåller dem mot uttorkning upphängda födoämnena ett torr, hård samt skyddande hinna. Man säger för att fisken existerar vissen (visnaur). till för att beteckna detta etapp såsom inträder, då animalisk föda samt vattendjur beneath 8-14 dagar undergått enzymatiska förändringar användes termen "rast". Den vattendjur, likt hängts mot tork inom månad tidsperiod, ätes likt torr fram vid sommaren.

animalisk föda ifrån höstslakten räknas liksom skärpekött (skärpekött, vårt tydlighet, utföra skarp) fram ovan jul, nära Kyndelsmässan, sade dem gamle. Efter den tiden borde man ej hålla en stycke animalisk föda ovan elden innan detta åts. till för att illuminera benämningen är kapabel påpekas, för att detta färöiska termen skerpingur betyder torr vind.

Det finns data angående för att fårblod besitter bevarats genom uttorkning dock ej vid vad sätt detta skett (G.M.A.

7.958).

Sammanbundna numeriskt värde samt numeriskt värde hängdes lunnefåglar samt lomvier mot tork. nära jultiden kunde dem ätas utan för att kokas. Den feta fågeln spilades gärna till för att luften förbättrad skulle komma mot. Fig. 2. inom detta avsikt äger man även spilat fårkropparna alternativt delar därav, då därför varit nödvändigt.

Numera saltas inom massiv utsträckning fågeln inom tunnor.

ursprunglig inom sen tidsperiod besitter emellertid saltet såsom konserveringsmedel fått större användning. detta kostsam krydda, liksom fanns för att köpa inom monopolhandeln ^*3 inom Torshavn, plats till flera enstaka ouppnåelig lyx. inom matlagningen användes havsvatten till för att inom någon mån utgöra kompensation. Genom för att koka havsvatten samt låta detta avdunsta kunde man utvinna något krydda.

detta gamla svartsaltet skymtar inom traditionen inom vissa kontext. Man känner mot saltning från oval form samt för att tångaska därvid brukats. ifrån sin färöresa 1781-1782 äger J. C. Svabo skildrat hur saltning från lomviens oval form gick mot vid Skuö. vid golvet inom en uthus lades äggen vid hö. ett gröt från tångaska samt havsvatten breddes omkring samt detta läka täcktes tillsammans med en rakat lammskinn samt halm (Svabo, s.

17). för att man satte värde vid saltets attribut framgår från talesättet: "Salt böter allt utom mjöd samt malt." Jämfört tillsammans detta framstod svartsaltets sämre standard uppenbart. önskade man ett människa något ont ägde man uttrycket: "Svartsalt inom dig" för att taga mot (G.M.A.7.946).

I fråga angående födoämnen tillsammans med kraftfull fetthalt såsom grindspäck, dem feta havssulorna etc.

besitter saltning samt uttorkning kombinerats. Beredning från s. k. skinsakött, liksom betraktas vilket ett delikatess, tillgår så: färskt fårkött kokas, saltas samt hänges mot tork någon tid.

I vissa fall besitter syrning åstadkommits genom för att födoämnet inom fråga vid en alternativt annat sätt täckts ovan. detta besitter varit sed för att lägga in stora torskhuvuden samt fårfötter inom hö.

då förruttnelseprocessen fortskridit således långt man önskade blev tagna fårfötterna upp samt klövar samt ull, liksom nära detta laget satt tämligen löst, plockades försvunnen. dem tvättades samt hängdes upp. Torskhuvudena koktes utan för att inledningsvis torkas. animalisk föda från hälleflundra samt rocka besitter beretts vid liknande sätt.

Förvaring från födoämnen inom sur vassla samt skyr, ^*4 ett teknik, såsom framför allt existerar känd ifrån Island besitter - tydligen beroende vid knappare mjölktillgång - ej brukats.

Rökning från matvaror besitter förekommit endast obetydligt.

inom rökstugans skorsten alternativt inom smedjan röktes speril (speril) dvs. fårets ändtarm, vilket fyllts tillsammans talg. Den koktes samt åts mot dryl alternativt rast vattenlevande djur. (Dryl existerar detta till öarna typiska brödet, såsom jag senare skall återkomma till.)

Det plats från vikt för att till framtida behov behärska skydda fårtalgen ifrån slakttillfällena.

Hur man vid 1600-talet gick mot väga besitter Lucas Debes utförligt beskrivit. Talgen lades nyligen tillverkad tillsammans inom bitar någon tidsperiod på grund av för att ruttna. Därefter hackades den, värmdes upp samt ältades samman mot stora stycken. Dessa grävdes således ned inom sumpig mark, ju längre den gömdes ju förbättrad ansågs den bli samt lukten påminde angående äldre mejeriprodukt. Bönderna lade sig vinn angående för att samla talg samt förråden inom ett gårds "talgdiken" kunde överstiga hundra vågar ^*5 (Debes, s.

233 f.). Man besitter vid många ställen funnit ganska stora stycken talg, likt till länge sedan blivit dolda inom torvjorden. Talg ifrån sådana fynd förvaras inom museet inom Torshavn. Numera kokas fårtalgen samt saltas därefter (G.M.A. 7.950, 7.933, jfr Bruun, s. 112, 94). Bruket för att gräva ner fettämnen är kapabel påvisas vid olika håll. Man besitter mot modell vid Irland samt inom Skottland förfarit vid detta sätt tillsammans smör.

Sommarens mjölköverskott - ifall man för tillfället förmå prata ifall något sådant vid Färöarna - äger man icke såsom vid Island tagit mot existera på grund av vinterbehov genom för att låta den löpna samt inom sådan konsistens förvara den.

detta beneath sommaren kärnade samt samlade smöret saltades ner på grund av vinterbruk samt salg. fett äger nämligen hört mot öarnas exportvara. dock inom detta egna hushållet plats detta knappt ifall denna existera, samt den måste sparas till högtidliga tillfällen. ytterligare föda, likt vid något sätt plats fet, uteslöt fett. Fårtalgen besitter likt komponent inom födan nyttjats likt smöret vid andra håll.

dem fattiga, vilket ej ägde talg, omtalar Debes, använde inom stället valspäck (s. 234 f.). Numera drygas smöret ut samt ersättes vintertid tillsammans margarin. Ostberedningen besitter knappast varit från den art, för att den skulle behärska betraktas vilket konservering från mjölken. Fig. 3.

Ett märkligt vittnesbörd ifall Färöarnas ålderdomliga samt egenartade hushållning utgör den typiska tork- samt förrådsboden hjallur.

Bodar från detta stöt ingår inom husbeståndet såväl vid gårdarna ute inom bygderna liksom inom samhällena. inom sin nutida formgivning existerar hjallur vanligen ett bod tillsammans med spjälväggar. Väggarna är kapabel även artikel uppförda från berg. ett typ besitter gavlar från berg samt öppna sidor. Den existerar närmast avsedd till fisken. Ofta användes dock ett samt identisk bod på grund av animalisk föda, sjömat samt "grind".

Gamla tiders hjallur ägde murar helt från berg tillsammans med stenarna lagda sålunda för att vinden fick fritt spelrum. från liknande stöt plats dem s.k. skeos vid Shetland. Dessa torkhus ägde kvadratisk grundplan samt torvtak. enstaka ännu ålderdomligare karaktär utmärkte dem runda alternativt ovala kupolhyddor, vilket vid St. Kilda, Hebriderna, brukades på grund av uttorkning samt lagring från födoämnen (Kjellberg, s.

172 f.). Fig. 4.

Matens tillredning

Då skärpeköttet, den torkade fågeln samt torrfisken inom massiv utsträckning ej ytterligare prepareras blir själva matlagningen delvis lätt nog. Torrfisken endast bultas ifrån skinnet innan den förtäres. ^*6 mot torrfisk äter man torrsaltat grindvalsspäck. - Endast detta lakesaltade grindspäcket kokas. - Kokning existerar från gammalt samt ännu detta vanligaste sättet för att laga maten.

Denna teknik förutsätter emellertid flaska för att koka inom samt sådana äger brukats beneath bota den tidsperiod nordbor bott vid Färöarna. Rostning från födan, liksom tillsammans med skäl förmå antagas artikel ett ursprungligare teknik, besitter levat kvar inom många fall. vid juldagsmorgonen ägde dem gamle till sed för att vid glöden steka detta torkade slaget (fótamørur) från får.

Numera lagar man härav rullepölsa. Bruket för att doppa fetthinnan från får inom blod samt rosta den ovan elden ger en ålderdomligt intryck (Matras, brækufitla, Svabo, s. 71). vid träspett, likt sattes upp runt torvelden inom gruvan, stektes uppfläkta lunnefåglar. Vidare stektes fårnjurar vid träpinnar ovan elden (Svabo, s. 71, G.M.A. 7.931). Skinn från småtorsk stektes vid glöden alternativt vid enstaka rist.

Rostat skinn från räckling, dvs. inom strimlor uppskuren hälleflundra, betraktades såsom ett delikatess (G.M.A. 7.950, 7.953).

Stekning inom vår fras inom stekgrytor alternativt ugnar, äger ursprunglig inom modern period blivit allmän. Fig. 5.

Speciella rätter

Färingarna betraktar skärpeköttet såsom sin nationalrätt. till den alltmer något som ökar i storlek eller antal befolkningsgrupp, likt ej ägnar sig åt fårskötsel, ställer detta sig förhållandevis kostsamt.

detta betingade tid 1952 hos bönderna en kostnad från kr 5:50 per kilo, 1953 höll sig priset omkring 6 kr. till övrigt blir detta allt svårare för att anlända ovan detta. detta existerar dock ej således länge sedan detta ovan viktig taget ej kunde säljas. beneath inledande världskriget stod priset inom ung. 1:20 per kilo. inom dessa förhållanden avspeglas ett process, vilket är kapabel ledas tillbaka mot slutet från förra århundradet samt vilket trängt den gamla herdekulturen inom bakgrunden samt gjort fisket mot näringslivets bärande faktor.

Skärpekött besitter bjudits nära gästabud samt inom vardagslag. detta äger medförts liksom färdkost mot havs samt vid fjällgång. inom ett äldre dansvisa talas detta ifall enstaka man, likt satte dryl samt animalisk föda vid fiskekroken mot agn. dem gamle räknade tillsammans 20 "stycken" vid ett fårkropp, varav vid bogen gick 3 "stycken". en stycke animalisk föda samt ett dryl fanns enstaka vanlig portion.

då man gick mot fjälls hängdes köttet bäst vid ryggen, drylen stacks inom ärmen alternativt stoppades inom ett därtill avsedd stickad påse tillsammans med grupp inom båda ändar. då man sitter mot bords skickas skärpeköttet runt samt fanns samt enstaka skär på grund av sig tillsammans med sin verktyg (G.M.A. 7.950).

På matsedeln äger soppan intagit enstaka framträdande lokal. Den speciella soppan existerar rastsoppan, kokt vid rastkött.

Ju längre detta lider efter slakten ju mindre stycke rastkött behövs. Soppan får tillräckligt kraftfull smakförmåga ändå. Ben från skärpekött ger även god kraft, likt detta färöiska uttrycket (bót) lyder inom översättning. Vidare nyttjades mot soppa spad, vari bevingat djur kokats. Svabo meddelar därom: "I sodd af Fugle tværes og Meel hvori ofte kommes Syrer" (s. 68). inom bristande vid animalisk föda måste talgförrådet anlitas.

vilket redning brukades förr korngryn samt kornmjöl, numera vetemjöl samt risgryn. från vegetabilier stod inom äldre tidsperiod vanligen endast rovor mot buds. inom regel plats soppan kvällsmat, dock den värmdes även gärna upp ifall morgonen.

Köttbullar tillsammans potatismos; Vaflur (våfflor); Rúgbrauð; Fisksoppa.

angående aftonen åt man torrfisk mot, angående morgonen dryl. Landt, likt skildrat förhållandena före sekelskiftet 1800, omtalar för att den dracks, förutom inom dem fall då den plats tillsatt tillsammans rötter (Landt, s. 420). för att förtära köttspadet (so), plats gammalt skick (Gujónsson, s. 195). Soppan fanns vintermat samt ersattes sommartid tillsammans med mjölkmat. då männen kom bostad ifrån fisket träffade kvinnorna vid stranden tillsammans med köttsoppa.

inom senare tidsperiod äger kaffet kommit inom stället (G.M.A. 7.933, 7.942, 7.950, Debes, s. 233 f.).

Ett markant drag inom detta färöiska kosthållet existerar utnyttjandet från fisklevern. Den kokas samt ätes samman tillsammans fisken. Jämte fett från får samt grindspäck äger fisklever varit detta maximalt brukade fettämnet. inom den gammaldags kokkonsten varierades tilllagningen.

Levern fylldes inom torskmagar samt torskhuvuden, vilket kokades, den hackades samman tillsammans med vattendjur, samt den användes vilket stekfett. Kornmjöl, inom senare tidsperiod även råg- samt vetemjöl, äger ältats tillsammans lever mot kams, varmed fiskhuvud alternativt sej samt småtorsk fyllts. Benämningarna vid dessa rätter existerar kamshuvud samt leversej. Torsklevern äger haft störst innebörd, dock även levern från hälleflundra besitter blandats tillsammans med mjöl mot enstaka riktig såsom kallas leverkurr (livurkurr).

Därjämte besitter fisklever inom likhet tillsammans med fett från annat stöt bakats in inom dryl. Motsvarigheterna mot dessa från fisklever samt mjöl beredda rätter finner oss framför allt inom länderna kring Nordsjön. oss kunna följa dem ifrån nordligaste Norge väster- samt söderut genom länderna runt Nordsjön samt österut mot Gotland. inom tiden är kapabel oss genom norsk topografisk litteratur hitta belägg till dem ifrån 1600-talets förra hälft.

Deras karaktär, funktion samt utbredning röjer emellertid ett mathållning från långt äldre datum. Språkligt samt sakligt hör dem samman tillsammans dem anrättningar, liksom ifrån svenskt kosthåll existerar kända beneath benämningarna kams, kroppkaka, palt samt avledningar samt ombildningar från dessa mening. detta animaliska fett, vilket vanligen ingår inom detta svenska kosthållets kams samt kroppkakor, härstammar inom regel ifrån husdjuren.

Här möter den färöiska konsumenten den färöiska bonden, fiskaren samt jägaren.

Då sill blir belöning härför, får anrättningen gärna karaktär från fattigmansmat. inom dem kamsrätter, såsom oss lärt uppleva ifrån länderna nära Nordsjön, existerar fisklever däremot den givna ingrediensen. inom dem från havet präglade kulturerna synes mig dem rätter från skilda stöt vari fisklever ingår, artikel för att betrakta likt ekvivalenter mot inlandsområdenas tillsammans med husdjursfett beredda kams- samt kroppkakor (jfr förf., Folk-Liv 1947).

Det existerar vidare påfallande hur gärna fett från får samt vattenlevande djur komponerats samman.

ett vanlig korrekt existerar knettir. Fiskfärs blandas tillsammans med talg samt formas mot knytnävsstora bullar, likt kokas inom en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig. vid liknande sätt beredes torskrom tillsammans mjöl samt fett från får, förr kornmjöl, för tillfället vetemjöl samt bakpulver. inom stället på grund av talg kokte dem gamle stundom lever, såsom åts mot. Moderna ingredienser existerar russin samt korinter.

vid julaftonskvällen åt man torkad samt inom en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig uppblött torsk tillsammans smält talg, s. k. garnatalg, såsom existerar tarmfettet ifrån får, samt bearbetat med rök speril. nära fårslakten hackades hjärta samt lunga tillsammans tillsammans med vattenlevande djur mot s. k. mörknettir.

Mjölkmat

För för att beteckna den situation, likt uppstår då mjölken tar slut, äger man brukat formulering, mot vilka oss finner motsvarigheter inom Skandinavien.

"Vi sitta svart", säger färingarna ("vit sita svartur" ). inom Bohuslän hette det: "Vi existerar mjölkesvarta." en ifrån identisk landskap upptecknat talesätt: "Jag får äga betalt den svarte koa" betyder: "Jag måste bära bostad den lånade mjölken" (G.M.A. 3.101, 3.407, 3.427). Då norrmännen talar angående för att detta existerar "svart" till vattenlevande djur menar dem för att fångsten existerar klen (Nærstad, s.

55).

Numera säljes mejeriprodukt ifrån bygderna mot Torshavn samt andra samhällen. vid bas från kommunikationssvårigheter är kapabel dock tätorternas mjölkförsörjning bli problematisk. inom äldre tidsperiod fanns detta ej fråga angående standardmässig salg utom den egna bygden.

På olika sätt utnyttjades mjölken inom kosthållet. från söt mejeriprodukt samt krossad säd kokades välling, surnad tillsammans grädden blev den ett omtyckt korrekt, romastampur.

Personalsidan.

från grädden kärnades smör.

För för att bringa mjölken för att koagulera äger skilda metoder anlitats. Söt, uppvärmd mejeriprodukt löptes tillsammans med sur mejeriprodukt, romastampur samt möjligen även kärnmjölk. Rätten, liksom kallades ystingur, åts både varm samt kall mot kvällsmat. oss äger på denna plats för att utföra tillsammans med den gamla, nordiska ostberedningen (Grøn II, s. 95 ff.). dock därjämte användes på grund av för att skilja mjölken även kalvlöpe.

Den brukas mot den ostsort, såsom än inom dygn pressas inom träkar vid sätt vilket existerar välkänt ifrån Skandinavien inom äldre period. varenda hushåll ystar till sig samt vid ett relativt små mjölkmängd åt gången, 10 liter samt än mindre. Osten kryddas tillsammans krydda samt kummin. Efter för att äga pressats några timmar tages den ur karet samt lägges inom förrådsboden, var den får ligga ner högst 5 á 6 dagar.

Den anses dock färdig för att förtäras efter endast några timmar. Detta för att osten ej lagras existerar värt för att uppmärksammas. Orsaken torde existera för att söka inom enstaka knapp mjölktillgång. Detta förhållande synes mig utgöra stöd på grund av antagandet för att man ej heller inom gamla tider använt fårmjölk inom större utsträckning. Färöarnas antikvarie Sverri Dahl äger påpekat för att detta stora intresset till köttet måste äga gjort för att mjölken lämnats åt lammen.

detta besitter varit nödvändigt för att att ge liv upp därför flera lamm såsom möjligt, då man ständigt måste räkna tillsammans för att enstaka sektion skulle omkomma beneath vintern (G.M.A. 7.944 ).

Ett par mjölkrätter, likt hörde den gammaldags matsedeln mot fanns fleytir, löpnad, mot schum vispad mejeriprodukt, samt dralvi, vilket existerar upphettad, löpnad mejeriprodukt. Paralleller mot dessa rätter besitter oss närmast inom Skandinavien samt vid Island.

från ostvassla koktes myseost. detta framgår från traditionen för att mjölken preparerats tillsammans med köttätande växt (pinguicula vulgaris). örtens färöiska namn existerar undirløgugras. identisk formulering begagnas på grund av för att beteckna såväl koagulerad mejeriprodukt likt genom växtbakteriernas effekt fermenterad mejeriprodukt. detta heter inom båda fallen underlagd mejeriprodukt (G.M.A.

7.926, 7.933, 7.951, 7.958, Matras, undirløgugras, Grøn II, s. 95 H.).

Vegetabiliska födoämnen

Säd samt bröd

Säd planteras ej längre vid Färöarna utan nödvändigheten därav fylles genom import. Den nutida mjölkkonsumtionen existerar från helt andra mått än till blott en par mansåldrar sedan. vid 1930-talet ägde förbrukningen fördubblats sedan 1860 (Jirlow, s. 114).

Färöarnas sädesslag plats korn. Hur kornet odlades, skördades, bärgades samt vidare bereddes besitter Jirlow skildrat inom sin artikel Drag ur färöiskt arbetsliv, Rig. 1931.

Om detta färöiska mjöl, vilket vid bas från sädens uttorkning inom kölna åt brödet lär äga givit ett enkel röksmak talar dem äldre tillsammans med ett viss respekt. Mjöl samt krossad säd torde inom inledande grabb äga avsetts på grund av beredning från gröt, välling samt köttsoppa.

Så på denna plats utför man:Rör fett samt socker.

detta osyrade brödet, drylur, är kapabel hänföras mot den lag, likt Campbell karakteriserat vilket primitiva konsumtionsbröd (Campbell, s. 11).

Om aftonen, då elden inom gruvan mot hälften brunnit ut, bakades drylen på grund av nästa dags behov. Ingredienserna fanns kornmjöl samt en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig. från redskap behövdes endast enstaka fjöl till utbakningen. Brödämnena vändes därefter vid glöden till för att skorpas.

Sedan stacks dem ned inom askan beneath glöden till för att färdiggräddas. fanns detta sena kvällstid kunde man låta dem ligga ner kvar tills nästa morgon, då askan bankades från därför gott sig utföra lät. dock säkert nedsänkt detta någon sanning inom talet angående för att man tillsammans drylen förtärde en pund rester efter förbränning ifall året. ifall lever, talg, fiskrom alternativt fågelister bakades in inom drylen, skedde baket gärna angående morgonen, då sådan dryl borde ätas varm.

Denna inbakning från animaliska födoämnen existerar en karakteristiskt drag inom Färöarnas matkultur samt enstaka västlig motsvarighet mot finnarnas piroger samt gotlänningarnas talika alternativt ugnstrull (jfr förf., Folkliv 1947). ett färöisk husmor från inom dygn bakar ej dryl från identisk stöt liksom sina anmödrar. Benämningen finns kvar samt besitter flyttats ovan vid en bakverk från rågsikt alternativt vete, fermenterad tillsammans natron.

såsom förr inom världen rostas även dessa bakverk angående möjligt vid glöden inom kokspisen, innan dem gräddas inom ugnen.

Drylen fanns emellertid ej färingarnas enda bakverk inom äldre period. mot högtider samt arbets fester bakades flatkaka från rågmjöl. Degen, likt fanns ojäst, formades mot längder, vilka plattades ut mot ungefär 2 cm tjocka kakor. Dessa pyntades stundom genom för att ett låsöppnare trycktes mot dem.

Kakorna stektes vid glöden alternativt vid rist. en annat högtidsbröd fanns kastrullbrödet. Benämningen syftar vid för att degen från rågmjöl, en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig samt tillsammans surdeg liksom hävningsmedel bakades inom enstaka järnpanna försedd tillsammans med lock. Pannan grävdes ner inom glöden vid gruvan samt torv lades ovanpå locket (G.M.A. 7.926, 7.929, 7.931, 7.937).

detta färöiska kastrullbrödet existerar liksom dess irländska samt isländska motsvarigheter utlöpare ifrån en brödkulturområde tillsammans med sydöstlig utbredning samt tillsammans andra förutsättningar än Västeuropas bränslefattiga trakter. Bakgrytor samt kastruller existerar på denna plats ugnskulturens föregångare (Campbell, s. 10 f., Gujónsson, s. 217 f.). en modell vid den konservatism, såsom bibehåller vissa bruk samt egenheter, även sedan dem faktorer, såsom ett gång gjort dem nödvändiga, upphört för att verka, gav ett meddelare, då denna berättade för att denna ett gång ägde sett bakverk bakas därför, för att ett kastrull tillsammans med deg sattes ned inom kokspisen, var ringarna tagits försvunnen.

ovan locket vid kastrullen lades torvglöd. Bakugnen tänkte man ej vid för att nyttja (G.M.A. 7.958).

Övriga vegetabilier

Medan odlingen från säd helt upphört, besitter potatisodlingen tilltagit samt vid flera gårdar blivit ett försäljningsprodukt för att räkna tillsammans. dock inledningsvis inom tämligen sen tidsperiod besitter denna kulturväxt blivit från innebörd till kosthållet.

ännu nära sekelskiftet 1800 synes den ej äga odlats inom någon större skal (Jirlow, s. 122, Landt, s. 311). Fig.6.

Av den gammalnordiska litteraturen, sagornas skildringar samt lagarnas föreskrifter, framgår för att gräsgårdar, lökgårdar , kvanngårdar samt kålgårdar redan inom tidig medeltid hörde mot gårdarnas utrustning. vid Färöarna ägde varenda bonde sin kålgård, var man huvudsakligen synes äga odlat rovor (JirIow, s.

122). mot flera gårdar fanns likaledes enstaka kvanngård. Kvann existerar Angelica Archangelica. Kyrkogårdarna fanns övervuxna tillsammans kvann samt existerar vid sina håll sålunda än inom ljus. Kyrkogårdskvannen fick man emellertid ej taga (G.M.A. 7.953, 7.956). ifrån 1600-talets senare hälft berättar Lucas Jacobsøn Debes, för att vid Färöarna finns "stor Mængde af Angelica, her kaldet Kvander, ikke aleneste udi sær Haver og Kirkegaarder, hvor dem tillsammans med Flid plantes, dock endog mange Steder paa vild Mark, op udi dem høje Bjærge.

Indbyggerne æde begærlige dem store, hule Stængler af dennem, såsom ikke bære Frø, af hvilke dem først afskalle den yderste Hud, dernæst rive dem ud dem lange Trevler, Resten fortære dem for Lyst, ligesom man paa andre Steder fortære Træers Frugter; dem bruge endog udi dyr tidsperiod Angelicæ Rødder inom Stedet for Spise" (Debes, s. 108 f.). Traditionen samt skriftliga källor liksom även språket - inom flera ortnamn samt kombinationer ingår kvann såsom led - vittnar ifall denna växts innebörd till nordborna allt ifrån forntiden samt in inom vår personlig.

Företeelsen besitter från vetenskapen uppmärksammats inom skilda kontext. Den besitter uppfattats såsom en omedvetet tillfredsställande från människors behov från C-vitamin (Erixon, s. 97). Hur förhåller sig detta då tillsammans denna flora inom detta avseende? detta existerar därvid från nyfikenhet för att taga sektion aven analys från nuvarande landsläkaren vid Färöarna Hans Debes Joensen.

denne äger kunnat fastställa för att C-vitaminhalten inom angelica existerar obetydlig samt sluter därav för att växten ej är kapabel äga tjänat vilket antiscorbuticum utan närmast torde existera för att betrakta likt "slikkeri" (Joensen, Um hvonnina ... ). Beträffande vitaminhalten besitter emellertid Reichborn-Kjennerud hävdat motsatsen samt framhållit för att växtens rötter samt stjälk även vid annat sätt innehåller näring (Reichborn-Kjennerud, s.

166). vid Island åts kvannrot mot torrfisk tillsammans mejeriprodukt, fleytir alternativt fett. på grund av för att skydda den nyligen tillverkad mot vintern grävdes den ner inom jorden (Olafsen 1772, II, s. 943; jfr Holmboe, s. 24). inom folkmedicinen äger angelican brukats vilket förebyggande samt terapeutiskt medel mot smittosamma sjukdomar. Sägnen förtäljer för att själva digerdöden blev hjälplös inom trakter, var kvannen växte (Reichborn-Kjennerud, III, s.

88). på grund av angelicans innebörd - detta må för tillfället artikel vid en alternativt andra sättet - talar dock den vård, vilket ägnats den redan från Norges äldsta lagar. liksom njutningsmedel äger den karakteriserats från en par äldre författare, Erik Hanssøn Shønnebøl inom Lofotens og Vesteraalens beskriffuelse 1591 samt Hans Strøm inom skildringen från Sunnmøre ifrån 1760-talet. samt inom viss mån existerar detta väl identisk åstundan efter godsaker samt årets färska grönsaker vilket tagit sig formulering då färingarna ännu till någon mansålder sedan nära S:t Hanstid gick ut inom bergen på grund av för att samla vildkvann, såsom då Olav Tryggvesson i enlighet med sagan ett vårdag vid torget inom Nidaros köpte ett kvann stjälk till för att därmed förära sin drottning (Grøn, inom, s.

65, II, s. 59).

Av denna koncis överblick torde äga framgått för att detta färöiska kosthållet sådant oss är kapabel lära uppleva detta inom nutida förhållanden samt inom levande tradition huvudsakligen varit uppbyggt vid animaliska födoämnen. Lucas Debes' karakteristik, grundad vid iakttagelser ifrån 1600-talets senare sektion, äger in inom mannaminne inom stort sett ägt giltighet.

han skriver: "Deres daglige Diæt er enfoldig, maadelig og frugal, og dem bolde alt id deres Forfædres Manér udi deres spisning, uden Brød, øl og krydda. dem, såsom nogen Ejendom have fortære efter Aarsens Tider, Kød, Mælk, vattendjur og Grød." Fig. 7. Den gamla regeln för att detta inom en välordnat byggnad borde finnas tre mattråg, en till animalisk föda, en på grund av sjömat samt en till tranig föda, antyder enstaka koncentration mot vissa födoämnen.

Anmärkningsvärt inom detta kontext existerar även för att man inom vardagligt anförande tillsammans med animalisk föda ständigt menar fårkött, sjömat existerar torsk samt bevingat djur lomvier (G.M.A. 7.948, 7.943).

Hushållningen, från typen förrådshushållning, äger inom fråga ifall fårköttet drivits längst bort. Man strävade efter för att artikel en kalenderår inom förväg tillsammans med skärpeköttet.

I jämförelse tillsammans med lactoanimalisk att ge liv äger brödet spelat ett underordnad roll.

i enlighet med Landt plats enstaka dryl måltidsportion till numeriskt värde människor. Dock fanns männens dryl större än kvinnornas. mot tre bakverk gick åt 1/6 skäppa kornmjöl (s. 419). symboliskt på grund av förhållandet mellan cerealier samt animalisk att ge liv existerar för att mjöl samt krossad säd inom gröten drygades ut tillsammans talg.

Den färöiska motsvarigheten mot vårt term sovel existerar viskeri.

inom nutida språkbruk användes termen angående pålägg alternativt kallskuret, liksom man köper inom butikerna. inom äldre tidsperiod avsågs tillsammans med viskeri allt, likt kunde skäras på grund av för att ätas mot dryl samt - mot vattendjur (Matras, viskeri). oss rör oss på denna plats tillsammans ett matkultur, inom vilken begreppet sovel, tillsammans den innebörd termen inom historisk period haft, ej hör hemma.

Matkulturen präglas från enhetlighet.

Några väsentliga skillnader inom mathållningen vid dem olika öarna finns ej, endast smärre avvikelser. Socialt betingade variationer förmå konstateras såtillvida likt sjömat, grind- samt sälkött, alltså fångstkulturens varor, blivit inom högre grad utmärkande på grund av dem mindre välsituerades kostvanor. Vidare äger ämbetsmännen, vilket svarat till kontakten tillsammans med land, förmedlat vissa inflytanden därifrån.

Thomas Tarnovius skriver vid 1600-talet för att färingarna, vilket själva tillsammans förkärlek äter halvt fördärvat animalisk föda dock ej kunna fördraga krydda animalisk föda alternativt sjömat, dock på grund av sin kyrkoherde besitter såväl krydda animalisk föda samt vattendjur vilket maltdryck inom beredskap (Tarvonius, s. 73).

Genom århundraden samt in inom vår personlig tidsperiod äger Färöarnas matkultur liksom dess tradition inom sin totalitet bevarat sin karaktär.

Några större omvälvningar existerar detta inom äldre tidsperiod ej fråga angående. Vissa uppgifter, ortnamn såsom Svinö, Svinstiggjur, Svinstoft, Hafursgerdi m. fl. samt växtnamn såsom svinahvonn, låter oss emellertid skönja ett mera grundlig boskapsskötsel. ^*7 detta rör sig denna plats angående ett förändring, vilket kunna ligga ner långt bakåt inom tiden. en betydelsefullt, ehuru relativt sent inköp, existerar potatisen.

beneath detta århundrade samt inom synnerhet dem sista årtiondena äger utvecklingen gått snabbt, ibland liksom språngvis, därför för att vissa led, likt erfarenheter ifrån andra håll vant oss nära, ej kommit tillsammans. Den urgamla vindtorkningen, sålunda långt vår insikt når, den ledande konserveringsmetoden, ger alltjämt den färöiska matkulturen många från dess egenart, dock därjämte blir dem moderna frysningsmetoderna alltmer anlitade.

från gamla tiders korndryl äger blivit en tillsammans bakpulver fermenterad bröd av vete. Animaliskt fett från skilda stöt, vilket utgjort en karakteristiskt drag besitter inom viss mån samt särskilt inom dem större samhällena börjat ersättas tillsammans med margarin.

Allmänt samt inom enskilda drag röjer den färöiska kulturbilden den nordiska släktskapen dock även en vidare västligt samt nordligt orienterat kontext.

Natur samt saga äger emellertid gjort den atlantiska övärlden mot en reliktområde, såsom ger värdefulla upplysningar angående äldre kulturformer samt skeenden, dock även förståelse angående nordbornas anpassningsförmåga liksom angående dem processer liksom ägt lokal då isoleringen brutits. till klarläggandet från dessa bekymmer synes mig kostvanorna existera från central betydelse.

Källor samt litteratur

• Otryckta källor.

  
  Göteborgs historiska museums samling (förk. G.M.A.) : Uppteckningar.
  Hasslöf, O., Dagbok ifrån utflykt vid Hebriderna 16-30 juni 1934.

• Bruun, Daniel, Fra dem færøske Bygder. Kvhn 1929.
• Campbell, åke, detta svenska brödet. Sthlm 1950.
• Debes, Lucas Jacobsøn, Færoæ et Færoa Reserata, Kvhn 1673.
• Erixon, S., Surviving primitive samling in the Nordic countries.

  Folk-Liv 1950-51.

• Grøn, Fredrik, angående kostholdet inom Norge indtil Aar 1500. Oslo 1927.
  - angående kostholdet inom Norge fra omkring 1500-tallet og op til vår tidsperiod. Oslo 1942.
• Gujónsson, Sk. V., Folkekost og Sundhedsforhold inom gamle Dage. Kvhn 1941.
• Holmboe, Jens, Gamle norske matplanter. Avh. utgitt från detta norske Videnskapsakademi inom Oslo inom.

  Matem.-Naturvid. Klasse 1929 no 2. Oslo 1929.

• Jacobsen, M. A., og Matras, Chr., Færösk-Dansk ordbog. Torshavn 1927-28.
• Jansson, S. O., Måttordbok. Sthlm 1950.
• Jirlow, Ragnar, Drag ur färöiskt arbetsliv. Rig 1931.
• Joensen, Hans Debes, Um hvonnina inom Føroyum serliga um nytsluna til matna og um hvonnasari. 1951.
• Kjellberg, Sven T., Primitivt fångstliv.

  ifrån stenålder mot rokoko. Studier tillägnade Otto Rydbeck. skogsdunge 1937.

• Landt, J., Forsøg til enstaka Beskrivelse over Færøerne. Kvhn 1800.
• Nærstad, H., Samvirkeformer innen Fiskeribedriften. Oslo 1933.
• Olafsen, Eggert, Vice-Lavmand Eggert Olafsens og Land-Physici Biarne Povelsens Reise igennem Island, Bd. I-II, Soroe 1772.
• Olsson, Alfa, Kostvanor bland fiskare inom Bohnslän.

  Folk-Liv 1947.

• Reichborn-Kjennerud, L, Vår gamle trolldomsmedisin III. Oslo 1940.
• Svabo, J. C., Føroyaferin 1781-1782. Tórshavn 1924.
• Tarnovius, Thomas, Ferøers Beskrifvelser, utgitt från Håkon Hanne. Færoensia. Kvhn 1950.

Fotnot

*l

Uppsatsen meddelar utfall aven utredning, liksom förf. tackar vare en resestipendium från Kungl.

samt Hvitfeldtska Stipendieinrättningen, ägde situation för att utföra sommaren 1952. Materialet besitter införlivats tillsammans relaterat till göteborg historiska museums arkivsamlingar.

*2

För denna liksom på grund av flera andra värdefulla upplysningar tackar förf.

receptet mot dem fem basåsarna, espagnole, beurre blanc, behamel, hollandaise samt sauce tomate.

antikvarien Sverri Dahl, Torshavn.

*3

Mellan 1709 samt 1856 ägde Färöarna kunglig monopolhandel. Dessförinnan, ifrån 1500-talet, fanns handeln utarrenderad mot enskilda.

*4

Skyr existerar löpnad mejeriprodukt - koagulationen förmå åstadkommas vid olika sätt - från fastare alternativt mera lättflytande konsistens. Den äger från gammalt ansetts vilket enstaka speciellt isländsk rätt.

*5

Våg = 2 lispund (17 kg) eg.

därför många likt besmanet balanserar upp (Jansson, s. 102).

*6

I Jirlows artikel Drag ur färöiskt arbetsliv besitter publicerats enstaka foto från ett grindvalskota, använd mot för att bulta torrfisk på.

*7

Enligt välvilligt information från Sverri Dahl omtalas svin inom egendomsförteckningar ganska långt fram inom tiden.

Färöiska kostvanor existerar ett skrivelse ifrån 1954 från etnolog Alfa Olsson (1914–1967), Göteborg: Endast genom för att skapa sitt liv inom nära överensstämmelse tillsammans naturens krav samt möjligheter äger dem isolerade färöingarna kunnat trygga sin tillvaro.

Då dem vid 800-talet liksom utvandrare ifrån Norge tog öarna inom ägande fann dem villkoren på grund av livets nödtorft inom vidsträckta betesmarker, inom havets stor mängd tillgångar eller förmögenhet vid sjömat, sälar samt valar, inom fjällens fåglar samt, ej för att förglömma, inom myrarnas torv, såsom gav bränsle. tillsammans med dessa knappa förutsättningar skapades ett herde- samt fångstkultur, såsom ursprunglig beneath detta århundrade vid allvar börjat förändras.

 

Kvanngård

Om man gård runt vid Färöarna är kapabel man kvar titta enstaka samt ytterligare välskött kvanngård - hvanngarður. detta finns även flera ortnamn liksom vittnar ifall kvannens innebörd ett gång inom tiden, exempelvis

• Hvannadalur inom närheten från Kvívík,
• fjället Hvannafjall mellan Porkeri samt Vágur,
• Hvannhagi vid Suðuroy,
• Hvannhólmur nära Skopun,
• ravinen Hvannagjógv nära Klaksvík, samt
• bygden Hvannasund vid den nordliga Viðoy.*1*

Belägg förr kvannens innebörd ett gång inom tiden finner man även vid lsland.

även var finns bevarade hvanngarðar samt ortnamn som

• Hvanná,
• Hvannabrekka,
• Hvannatún,
• Hvanneyjar,
• Hvanneyri,
• Hvanndalir och
• Hvanngil.

Islands högsta höjdpunkt heter liksom vän Hvannadalshnúkur. Även inom Norge finns ortnamn liksom vittnar ifall kvannens forna innebörd. Växtbenämningen kvanne, färöiskans hvonn, isländskans hvönn, existerar äldre samt går åter mot en urnordiskt *hwannō vilket inom sin tur sannolikt går tillbaka mot en indoeuropeiskt *kuendhnā (jämför *kuendhro-) såsom förekommer inom växtbenämningar.

Gammal odlingsväxt

Kvanne (Angelica archangelica) existerar enstaka storvuxen representant på grund av dem flockblommiga växterna samt återfinns både vid stränder samt inom fjällen.

Dessutom existerar den ej sällan planerad inom trädgårdar. detta existerar ett många äldre nyttoväxt inom norr. Den tillhör till övrigt dem inledande arter såsom kolonialiserade Island efter för att detta stora istäcket drog försvunnen efter den senaste nedisningen samt detta identisk torde gälla även på grund av Färöarna. oss vet för att då vikingar började utföra sina handelsexpeditioner vid 800-talet plats kvannen ett nödvändig handelsvara.

beneath höstmånaderna, användes torkad kvannerot närmast såsom en betalningsmedel vid flera håll inom Europa.

Att kultivera kvanne inom särskilda inhägnade gårdar existerar känt ifrån Island, Färöarna samt Norge samt existerar troligen den äldsta formen från trädgårdsskötsel inom norra Skandinavien.*2* Kvannen användes dels liksom livsmedel, dels såsom medicinalväxt. Ännu fram mot tiden till andra världskriget plats kvanngårdar vanliga både vid Färöarna samt vid Island, dock senare besitter dem mist sin innebörd.

Åtminstone vid Färöarna tror jag för att man kunna yttra för att rabarberodling inom massiv utsträckning kommit för att ersätta kvannens innebörd samt man kunna faktiskt titta inhägnade rabarberodlingar såsom minner ifall gamla kvanngårdar denna plats samt plats vid öarna.

Kvannen besitter traditionellt skördats samt nyttjats även inom andra nordliga trakter, såsom vid Grönland samt bland samerna inom norra Skandinavien, dock även bland vissa nordliga människor inom norra Ryssland samt Sibirien.

ifrån samiskt enhet finns användning från kvanne omnämnt redan vid 1600-talet, dock denna plats äger detta enbart rört sig ifall resultat från växer vilt exemplar. Samerna äger även använt den profylaktisk liksom läkemedel samt dessutom äger barnen gjort små flöjter från stammen.*3*

Vad nyttjas kvannen till

Det finns enstaka utbredd perception ifall för att kvannen varit ett nödvändig C-vitaminkälla inom nordliga trakter.

Hans Debes Joensen (1951) – likt äger publicerat enstaka utomordentlig lärande ifall kvannens vilket livsmedel – visar emellertid för att åtminstone den färöiska kvannen tvärtom existerar fattig vid C-vitaminer samt kunna därför ej äga haft någon innebörd vilket en förebyggande alternativt terapeutiskt medel mot skörbjugg. Snarare äger den bjudit vid smakupplevelser samt omväxling.

Bruket från kvanne likt livsmedel beskrivs inom stort sett inom nästa varenda skildringar från existensen vid den färöiska ruralt område.

”The tender shoots of this plant particularly the Flowering stalks, when stripped of the outer skin, are eaten bygd the inhabitants”, noterade exempelvis engelsmannen James Wright inom sin dagbok 1789.*4* Jens Christian Svabo uppger vid 1780-talet för att detta “findes smaae indhegnede Pladser tæt ved Huusene (Kvangearur) hvori denne væxt dyrkes”. Dessa odlade exemplar kallades heimahvonn. vid våren brukade man utveckla odlingsjorden genom för att strö rester efter förbränning samt snäckskal inom kvanngården, något liksom fick plantorna för att växa bättre.*5*

Den danske läkaren Peter Ludwig Panum, liksom arbetade vid öarna nära mitten från 1800-talet, rapporterar många intressanta fakta ifall lokala kostvanor.

Bland annat nämner han för att öborna använde kvannen vilket ett slags läckerhet. denne skriver 1846 för att mera rika personer åt kvannen tillsammans med grädde samt socker.*6* Ännu beneath 1900-talet besitter kvannen vanligtvis serverats tillsammans enstaka gräddig tjock surmjölk, rómastampur.*7* Seden för att servera rómastampur existerar väl dokumenterad ifrån 1700-talet ända inpå 1900-talet.*8*

Kvannen kunde även ätas nyligen tillverkad, antingen plockad inom trädgården alternativt vild uppe inom fjällen.

Ifrån Miðvágur rapporteras för att bönderna förr begav sig norröver vid Syftunsøka den 2 juli till för att samla fjällkvanne innan den började växtdel. dem ätliga delarna kallades goturstykkið, jomfrústykkið, søtibitin, skálkurin or kultrið.*9* Särskilt barnen fanns förtjusta inom för att förtära dem:

Most of the children chew pieces of dried saithe or stalks of angelica as they play, the latter not crystallized as we see it on cakes at home but plucked fresh from the plant.

Angelica reaches its finest growth wild upon the crags of the islands of the north, but at Kvivig it also flourishes in an enclosure, built no one knows bygd whom, behind one of the two by shops.*10*

Endast stjälken åts samt den skulle skördas innan den blev till massiv samt till hård. detta förmå, likt Hans Debes Joensen*11* demonstrerat, dock existera vådligt för att förtära rå kvanne.

Man är kapabel nämligen erhålla fula sår, därför kallade hvannsár, vid läppen samt vid skinnet runt munnen, angående man äter den rå.

Strax innan andra världskrigets eruption noterade ett vetenskaplig expedition såsom studerade sociala samt hälsoförhållanden vid Färöarna för att kvanngårdarna höll vid för att försvinna ifrån bygderna.*12* Välskötta kvanngårdar besitter emellertid fortsatt artikel enstaka stolthet till flera färöiska hushåll samt många, några existerar sannolikt flera hundra kalenderår gamla, äger bevarats fram mot våra dagar.

inom Sandur finns exempelvis enstaka storslagen hvanngarð inom anslutning mot den gamla gården Koyta. Tyvärr äger kvanngården idag tillåtits förfalla. dem existerar ej, dock borde faktiskt artikel detta, skyddade från någon kulturminneslag. Kvanngårdarna existerar en slags biologiska kulturminnen tillsammans rötter inom vikingatid liksom förtjänar för att bevaras till framtiden. Förr skördade man kvannen beneath sommaren, inom synnerhet ifrån sommarsolstånd – Jóansøka – samt skörden kunde fortgå fram mot Ólavsøka, detta önskar yttra Sankt Olofsmässan inom slutet från juli.

Innan livsmedelsbutiker blev vanliga vid ruralt område fanns kvannestjälkar den enda tillgängliga ”sötsaken” – bota växten existerar aromatisk – på grund av merparten från befolkningen, något likt den färöiska poeten Jóan Petur upp í Trøð, detta önskar yttra Jóan Petur Gregoriussen (1845–1901) tar fasta vid inom den kända strofen ”á landsbygd besitter eta tey sýrulegg og hvonn” (på ruralt område äter dem växt samt kvann), medan människorna inom staden kunde förlusta sig tillsammans choklad, pepparmyntskarameller samt godsak (”tyggja sjokolátu, piparmynt og bomm bomm”).

Sedan andra världskriget äger kvannen maximalt används liksom ett smakförstärkare inom rabarbersylt.

Kvanne äger även använts till magiskt bruk vid Färöarna. R. K. Rasmussen*13* berättar för att man brukade plantera kvanne vid kyrkogårdarna på grund av för att skydda mot sjukdomar ifrån dem nerlagda kropparna. ännu växer imponerande kvanneplantor vid kyrkogården nära domkyrkan inom centrala Tórshavn.

Nutida användning

Både vid Island samt vid Färöarna känner människor inom allmänhet mot för att kvanne enstaka gång inom tiden använts såsom livsmedel samt flera minns ännu för att dem tuggat stjälkar då dem plats yngre.

Numera är kapabel benämningen hvonn användas liksom varunamn likt alluderar vid något behagligt samt trevligt. detta finns exempelvis ett rökfri matställe inom centrala Tórshavn liksom kallar sig Hvonn Brasseri. dock andra livsmedel äger sedan längre trängt undan intresset på grund av kvanne såsom råvara nära matlagning. Dock förmå man beneath senare tid förmärka en förnyat nyfikenhet på grund av kvanne.

vid Färöarna tillverkar man inom små skal gelé alternativt chutney vid kvanne vilket erbjuds mat eller dryck då detta skall artikel färöisk nationell föda nära exempelvis internationella konferenser alternativt större fester. Även vid Island besitter en förnyat intresset till kvanne, mer liksom en slags hälsokost samt smakförstärkare än likt maträtt, även vuxit fram. Kvanne används var gärna numera liksom smakförstärkare inom animalisk föda samt sjömat.

Islands högskola bedriver dessutom undersökning ifall kvannens tänkbara hälsobringande effekter. vid Grönland tycks kvannen ännu användas traditionellt samt var är kapabel man köpa vildplockad kvanne vid dem lokala marknaderna – brædten - likt finns inom dem olika bygderna.

Även ifall odlingen från kvanne gått igen vid Färöarna samt Island finns detta inom ljus en stort nyfikenhet till kvanne vid andra ställen inom Europa.

detta finns grundlig odlingar inom land i västeuropa, Ungern, Nederländerna, Belgien samt Tyskland. dock detta existerar ej på grund av stjälkarnas skull man odlar den, utan på grund av roten. Man pressar nämligen ut olja ur roten likt används på grund av för att smaksätta olika alkoholhaltiga drycker, såsom Chartreuse, Benedictinelikör, Vermouth samt Dubonnet.

2.

Kvannbaserade kryddor äger även använts på grund av skildring från gin samt smaksättning från muskatelvin ifrån Rhendalen. vid Island finns detta numera kvannbrännvin liksom existerar populär även bland turister. Numera används kvannen även nyligen tillverkad såsom smakförstärkare mot animalisk föda samt fisk.*14*

Kvanneplantor förmå på grund av övrigt köpas bland kryddväxter inom vilken välsorterad handelsträdgård liksom helst numera, således den såsom önskar kunna alltså försöka sig vid för att egen anlägga ett kvanngård från fornnordiskt stöt samt egen tillaga maträtter tillsammans kvanne.

Fotnot

1. Matras 1933:156–157.
2. Fægri 1950–51.
3. Olafsen 1772:429; Fjellström 1964; Eidlitz 1969:46-47; Svanberg 2000: 45–46.
4. Wright 1970:50.
5. Svabo 1959:153–154.
6. Jacobsen 1971:83, 94.
7. Debes 1977.
8. Svabo 1783/1959:118; Annandale 1905:16; Patursson 1966:62; Johannesen 1983:122-123.
9. R.

   Rasmussen 1951:215.

10. Annandale 1905:38.
11. Joensen 1951.
12. Guðjónsson 1951:152.
13. R. K. Rasmussen 1951:166–167.
14. Svanberg & Ægisson, beneath utg.

Referenser

• Annandale, Nelson, 1905: The Faroes and Iceland: Studies in Island Life. Oxford: Clarendon Press.
• Debes, Hans M., 1977: Søgur úr gomlum døgum. Tórshavn: Stabbin.
• Eidlitz, Kerstin, 1969: Food and Emergency Food in the Circumpolar Area.

  (Studia Ethnographica Upsaliensia, XXXV.) Uppsala: Almqvist & Wiksell International.

• Fægri, Knud, 1950–51: “Kvanngården: ett parkhistorisk relikt”, Lustgården 31–32, pp. 5–17.
• Fjellström, Phebe, 1964: ”Archangelica archangelia in the Diet of the Lapps and the Nordic Peoples”, pp. 99–115 i: Lapponica: Essays Presented to Israel Ruong. (Studia Ethnographica Upsaliensia XXI.) Uppsala: Almqvist & Wiksell International, 1964.
• Guðjónsson, Skúli V., 1940: P.

  Carl Petersens fonds Ernæringsekspedition til Færøerne 1936–1937. Kjøbenhavn: Nyt skandinavisk Forlag.

• Jacobsen, Ole, 1971: ”P. L. Panum og Færøerne”, Fra Færøerne/Úr Føroyum, 6, pp. 67–154.
• Joensen, Hans Debes, 1951: ”Um hvonnina í Føroyum, serliga um nýtsluna til matna og um hvannsárið”, Varðin, 29, pp. 129–154.
• Johannesen, Marius, 1983: ’Matur og matgerð í Føroyum,’ Varðin, 50, pp. 96–125.
• Matras, Chr[istian], 1933: Stednavne paa dem færøske Norðuroyar.

  Kjøbenhavn: H. H. Thieles bogtrykkeri.

• Olafsen, Eggert, 1772: Reise igiennem Island, foranstaltet af Videnskabernes Sælskab inom Kiøbenhavn. Sorøe: Jonas Lindgrens Enke.
• Patursson, Jóannes, 1966: Tættir úr Kirkjubøur søgu. Endurminningar. Tórshavn: Felagið Varðin.
• Rasmussen, R[asmus], 1951: Uppískoyti til Føroysk Plantunøvn. Tórshavn: Landsprentsmiðjan.
• Rasmussen, R[asmus] K[risten], 1951: ”Plantur í føroyskum fólkamedisini”, Varðin, 29, pp.

  161–174.

• Svabo, J. Chr. 1959: Inberetninger fra ett Rejse inom Færøe 1782 og 1783. Udgiven från N. Djurhuus, København: Selskabet til Udgivelse af færøske Kildeskrifter og Studier.
• Svanberg, Ingvar, 1995: ”Hvanngarðar”, Álmanakki Føroya Forngripafelag, 1996. Tórshavn: Føroya Forngripafelag.
• Svanberg, Ingvar, 2000: ”Samisk etnobiologi”, pp. 13–58 i: Samisk etnobiologi: människor, vilt samt växter inom norr, red.

  Ingvar Svanberg & Håkan Tunón. Nora: Nya Doxa.

• Svanberg Ingvar & Sigurður Ægisson, beneath utg. ”Garden angelica, Angelica archangelica (L.)”, i: Atlas of the gastronomic ethnobotany of europe, red. Andrea Pieroni.
• Wright, James, 1970: ’The Diary of James Wright,’ pp. 1–167 i: The Journals of the Stanley Expedition to the Faroe Islands and Iceland in 1789, Vol.

  1. Introduction and Diary of James Wright. Edited and annotated bygd John F. West. Tórshavn: Føroya Fróðskaparfelag.

Bilaga

Recept vid rätter från kvanne

För den likt egen önskar tillaga rätter tillsammans med kvanne kunna ges nästa recept.

Kvannekompott ifrån Färöarna

• ½ kilo färska kvannestjälkar
• ½ kilo socker
• 4 dl vatten

Tvätta stjälkarna precis samt dra sedan ut dem tjocka fibrerna.

Skär därefter stjälkarna inom en par-tre centimeter långa bitar. Lägg inom ett gryta samt fyll vid tillsammans en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig. Låt detta koka upp samt täck tillsammans lock. koka tills stjälkarna mjuknat. Tillsätt sockret samt låt detta koka ytterligare tio minuter. Krämen existerar färdig samt är kapabel erbjuds mat eller dryck tillsammans med mejeriprodukt alternativt grädde.

Lammsoppa tillsammans kvanne ifrån Island

• 4 liter vatten
• salt
• 1 ½ kilo lammkött
• 150 gram ris
• ½ kilo rovor
• ½ kilo potatis
• 100–200 gram kvannstjälkar

Häll inom en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig samt krydda inom ett gryta.

Fyll vid tillsammans köttet inom detta salta vattnet samt låt detta koka upp. Tillsätt ris, tärnade rovor samt potatisar. koka inom ca 45 minuter. Lägg inom dem sönderskurna kvannstjälkarna samt låt detta koka ytterligare 5 minuter. Soppan existerar färdig.

---